Göteborgsposten – 27 oktober 1862, sida 1

arbetarebefolkningen och det städse växande eländet i fabriksdistrikten gåfvo dagligen nya anledningar till fortsättande af kampen. Morning Star och andra fabrikanternas organer erinrade om, att grefve Derby och en hel svärm aristokrater hade för sina årliga grundräntor af 300,000 pund sterling och derofver från egendomarne i sabriksdstrikten allena att tacka den inaustri, åt hvilken de aldrig egnat sig och som uppdrifvit den förut värdelosa jorden till. dess nuvarande pris. Morning Star gick så långt, att den fixerade de välgörande bidragen, hvartill Derby och andra stora egendomsegare äro förpligtade. Bladet taxerade Derby bidrag t. ex. till 30,000 pund sterhng. Lord Derby sammankallade i sjelfva verket, kort efter parlamentets ajournerande, ett meeting i Manchester för tecknande af välgörande bidrag. Han lomnade sjelf 1,000 och de andra stora egendomsegarne tecknade motsvarande sum: mor. Resultatet var ej lysande, men den jordegande aristokratien hade åtminstone gjort något. Den slog sig för brösvet med ett: Balvavi animam meam!Bomullsindustriens etordignitärer framhärdade emellertid i sin stoiska hällmng. De synas ej till någonstädes, hvarken i de lokalkomiter, som bildats för mildrandet af nöden, eller i Londonerkomiteen för samma ändamål, They are neither here nor there, but they are on the Liverpool market (de äro hvarken här eller der, utan på Liverpoolsborsen), säger en tidning i London. Torybladen och -Timea dundra uu dagligen mot bomullsdespoterna, som sugit millioner Åur arbetarnes kött och blod och nu vägra att ens bidraga med några pence, för att bibehålla källan för sin rikedom. Times har skickat sina egna referenter till fabriksdiswikten, och deras mycket omständliga skildringar äro ingalunda egnade att göra bomullslorderna populära, Deremot anklaga de industriela tidningarne — Morning Star, Economist, Manchester Guardian eto. — Times för att ha upphetsat striden mellan de ohka klasserna, for att dölja regeringens tel, hennes hushållniog i Indien etc. Times, som uppenbarligen giadjer sig mycket ofver detta ullfalle att återerotra sin popularitet, svarar med bitande hån: Under det bomullslorder å en sida handla mycket ekonomiskt, såframt de nemligen begagna sig spekulativt af den nuvarande bomullsnoden, äro de deremot å andra sidan förhärdade kommunister, och dertill kommunister af det vidrigaste slag. Dessa rika herrar fordra, att Eugland skall öppna sina fickor, för att åt dem bevara, utan några kostnader för dem sjelfva, den dyrbaraste delen af deras kapital. Deras kapital består nemligen ej allenast af fabriker, maskineri och deposita hos bankiren, utan ännu mera af de väl disciplinerade arbetarearmeerna i Lancashire och Lorkshire. Och då herrarne stängde sina fabriker. för att sälja råämnet med 400 procents vinst, ville de, att det engelska folket skulle hålla deras lössläppta armer på benen! Medan denna underliga tvist pågått mellan den jordegande aristokratien och fabriksaristokratten — om hvem som mest utsugit arbetsklassen och hvilkendera utaf dem som är förpligtigad att göra minst för afhjelpandet af hungersnöden bland arbetarne, — hafva saker tilldragit sig med patienterna sjelfva, om hvilka de från kontinenten hitstrommande beundrarne af the great exhibition ej ha någon aning. Händelsen är officielt konstaterad sålunda: I ett litet hus (cottage) i Gauxholme, i trakten af Padmonden (Westriding af Yorkshire), bodde en fader med sina tvenne döttrar; fadren gammal och bräcklig, flickorna förtjenande sitt bröd såsom arbeterskor uti hrr