Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 2

won ej kunde lida, lade hon brefvet i en byrålåda, i ssigt att återsända det. Det blef likväl bortglömdt lådan. — I Februari månad emottog, som sagdt, lanna Dahlström åter ett bref från Andersson. Han alade deri om sin kärlek och öfvergick sedermera ill det bref han nyårsaftonen sändt och benämnde let en dårskap. Hanna Dahlström förstod dock ej hvad han dermed menade. Lika litet kunde hon vid stt senare muntligt samtal fatta meningen med en af nonom framställd fråga, ?om det small bra? Hon svarade emellertid derpå nekande, hvarefter han tilljade: -Na, då det icke small, så har ju ingen skada skett! Först d. 18 oktober fick hon förklaring på den. afdankade älskarens ord. Hon återtann nemligen ullfalhgivis i sina gömmor det länge glömda bretvet. -Se har skall ni tå se-, yttrade hou till en i rummet innevarande madam, hvilken briljant present jag fick af min så kallape fästman tföriiven nyarsarton-. Som hon siaval e) ville bryta bretvet, enär von ämnade sanda detsamma tillbaka, tog hon en pennkuif och petade dermed ett litet häl på kuverwet. Hon såg da några sonderstotta glasbitar lysa igenom hålet. For av göra sig tull saker på sin sak, tog hou eu ar de glausande bitarne och tuggade derpa. IIon tann da att det verkligen var glas. rorargau otver den hanande presenten, sträckte hon ut banden tor alt lägga bort bretvet, då detta plotevigt med en dolvande knall exploderade. Uanna Vahlstrom lolI atsviunwad och bliodande baklauges I Kakelugusviån och den unne 1 rummet varande mauamen skyndade genast etter polsen. ÄÅIsRären hade nemligen sandt den på en gång tillbeuda och hatade val icke guld och diamanter men anuock nagot utat — kualIsifiver och giasonar! ... Luligr den iormodan Hanna Dahlström i poliskammaren ltramstallde, hade Anderssou skickat henue denua lilla hevetesmaskin, på det aw densamma skulle explvdera, medan hon som, etter hvad uun val Visste, är mycket narsyut och derture måste hawdla ogonen nara inull hvad hon ar sysselsatt med, oppuade torsegliugen. Till all lycka skedde doca EXplusluuen e) s01ran hon redan allagsuat bretvet srån ogonen. Emellerud mtrangde eu mangu glasskarlvor baue I hennes haka och nusa, samt alven en i det ena ogat, uvulker annu derar hder. ven föregående berättelsen är grundad på Hanna Dahlstrous uppgitter i ponskammaren. Lill polistorhöret i går hade Anderssou ineandt ett erkannande at att ban verkligen sandt heune ew så beskafladt bret. Han törklarade dock att det blott skett på skämt. Huru man på skamt kan töretaga sig någor dylikt återstår likväl att sorklara. Isynnerhet tyckas de inlagda glasbitarna vitina om elakt uppsåt. Underligt nog var det att brefvet efter så lång tid skulle uppfylla sitt gemena andamal. Anderssonska karleksbret torde emellertid för framtiden komma aw undantranga de orsiniska bomberna. Målet forvisades till Rådhusrätten och tillät Poliskammaren att hr Andersson under uden tar vistas på tri tot. — Kansakning sorevar igår med häktade drängen C. Svensson, etter egen uppgitt i tjenet hos i. d. Jokaptenen, gastgitvaren i Bouared Andreas Jansson och anklagad för försök ull utprangling at en falsk sedel at Örebro enskilda bank. Sveusson berättade angående åtkomsten af sedeln, att han i sondags åtta uagar sedan i närheten at Mellanbonared på landsvagen sammanträffav med en drang vid namu Borje, från hemmanet Mossaberg i Hajoms socken, Som de törut voro nagot bekanta borjade de ett samtal, hvareiter Börje visade honom cu sedel på temrio riksdaler, den ban val sade vara falsk, men dervid tillade att många sådana blitvit utvexlade i Goteborg och annorstädes, samt av den itragavarande nog hka lätt kunde utpranglas som de ömga. Han erbjöd derpå C. Bengtssou att köpa denna sedel och tordrade att för densamma få 25 rdr, sedan den blitvit vexlad af Bengtsson, samt dessutom 10 rdr a törskott. På detta senare vilkor ville dock ej Bengtsson ingå, men sutligen uppgjordes affaren på det sätt, att B. lemnade Börje 3 rdr i koutanter, ett stop sott vin, värdt 1 rdr. 32 sk, samt ett fickur med dubbla boetter, värderadt till 15 rdr. Dessutom skulle han efter sedlens vexling lemna Börjo hvad som ännu kunde brista i 25 rdr. På Bengtssons tråga hvem som fabricerat sedeln ville Börje ej svara, men uppgaf att då B. blitvit af med temtioriksdalerssedeln, skulle han sa flera sedlar af mindre valörer att afsmtta. Bengtsson begat sig emellertid senare med sin sedel hit till Goteborg, hvarest han blet tast för densamma. Han sade sig ba gjort en fiskare, hos hvilken han ville göra sig af med den, uppmärksam på att sedeln vore falsk, hvarpå denne gatt upp i en bod för att höra etter om den dugde. — Det ser emellertid ut som skulle Bengtsson mera at dumhet än af någon annan orsak kastat sig ini aflaren, ty om det ar saunt, att han gilvit så mycket som ofvan nämndes för en ingenting värd papperslapp, har han blitvit ansenligt lurad, ätven om man ej tager i betraktande, att han nu till råga på olyckan fått fri bostad på cellsängelset. — Målet uppsköts på 14 dagar och skulle till nästa törhör drängen Börje inkallas. — Fortsatt förhör hölls igår angående den förut omnämnda i fickstöld mycket uppdrisna Eva Anders: son, anklagad för att tran pigan Anna Gustafva Audersdotter ha stulit en peuningesumma, stor 9 rdr 19 skilling. Eva Andersson pratade med flytande tunga en hel mängd saker som skulle tjena till hennes för svar, men lyckades dock ej öfvertyga polismästaren som remitterade målet till rädhusrätten, hvaremeller tid Eva Andersson i cellfangelset får upptänka nå gon ny historia. Rådhusrätten. Pigan Inga Catharina Johansson, anklagad föj att från sin husbonde ha tillgripit en tobakspida och en näsduk samt dessutom for att ha kastat sig kapuniergrafven, då hon skulle afföras till polisvak 2. C—TÅEU 4Ä.