Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 2

kättegangsoch Polissaker. Poliskammaren. Igår och förgar inträffade den mera ovanliga nandelsen att en hel roman ur hvardagslitvet — en ukia veritabel roman med why, åttuljande, upptriskande scener at forsmådd kärlek, hat, helvetesmaskin o. 8. v. — utgjorde toremal sor poliskammarens nandlaggning. Hjelten i denna roman heter A. V. Andersson. Hjeitiunan är — bra mycket emot sin vilja, det maste erkännas — en jungiru Hanna Dablstrom. Hjelten haller kryddoch uiversehandel 1 Haga. Ompltveu at Indiens kostligaste specerier insåg han dock, alt kärleken är jordens basta krydda, och kande djupt behotvet at en diversion i sitt ungkarlslit. Da en man hyser dylika käanusior är haus umma slagen. Ödet forde honom i Hanua Dahlstroms närhet: han kom, han såg och han — besegrades. Det är uu ett år sedan var bjelte led detta erotiska nederlag. Vi veta ej hu.u han betedde sig som toralskad; men enligt hvad han i ett bret, som han 1 tebruarrmtillskret Hauna Danlstrom och hvilket nu blifvit iulemnadt i ponskammaren, torklarar, okulle han varit färdig att gå I doden för heune — itall det kommit i tråga. Men det kom aldrig i träga, och vår hjelte torstod ej heller att på annat satt gora dig älskad at toremalet. Han var lava, och hon var 15. For all göra slut på saken, förklarade Havna Dahlström slutusen torf den allt efternangsuare alskaren, alt ban ej hade någor att hoppas och att nan aldrig skulle wuna hennes genkärlek: uerr Auderseous tranad Ej mulet skall vå — såsom Staguchus skulle sagt. Men var hheltes laga kunde ej släckas: den kunde blow torvandlas ull hatets eld. Och så blet det. En dag imtann Sig hr Audersson hos Hanna Dahlstrom och begarde elt Samtal. van bad henne ua bland annat akeaa sig just tor denna otvergäng iran kärlek till hat. Men bon brydde sig foga derm, ty hon kunue ej ana til att så vulkaniska passioner sjudv inom herr Anderssons bröst. UHo burde e) sedermera talas o den förskjutne alskaren torran natten emellan juiaftonen och jul. dagen torlidet ar, då hon väcktes at ett starkt buitande pa dörren til sitt rum. Forskraskt frågade von, hvad dewua skulle betyda, och tick dervid till svar, att det var en bättre karl, som ville aflemna ett bref med julklapp 1. Hon atvisade mannen, hvilken hon på rosteu igenkände såsom en hos hr Anderssou anställd bodbeijen.. Pa nyarsaftonen unställde sig deretter eu maskerad person, hvilken bon på vaxten och hållningen tyckte sig igenkanna såsom nen torälskane hr Audersson sjett. Denne lemnade henne ett bref, hvari ev nyarsgalva skulle vara forvarad; men icke synnerligt nyfiken på att etterse innehället, alldenstund det kom trån en person som