Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 1

88 Ö— — sto ifrigare blir man sysselsatt med arraugementerna för ett värdigt firande af densamma. Vi hafva nu endast 11 dagar qvar ull dess det lysande tesuåg, som oppnar banan, anländer hit; och ännu har man ej saker kännedom om, huruvida vi hafva att pårakna några gäster såsom representanter för vårt grannland Danmark. Troligtvis och tyvärr komma ej några. Ordet tyvärr borde här behöfva försvaras. De personer, hvilka i ett politiskt skandinavien se ett rödt spöke, kunna dock ej förneka det faktum, att de skandinaviska nationerna dag for dag alltmera närma sig hvarandra på områden, der de kraftigaste anslutningspunkterna finnas: det andliga området samt handelns och industriens. Det behörde ej hafva haft någon politisk anstrykning eller sken af framtidsholitik, att här i Göteborg represeutanter af de båda brödrarikena samlat sig, för att gemensamt med oss glädjas öfver den ej allenast för oss, utan äfven för dem vigtiga betydelsen at Östersjöns sammanbindning med Vesterhafvet genom en jernväg. Det är väl sannt, att man redan förut i framtidsperspektivet bestämt Göteborg till Skandinaviens hufvudstad ; men hvem är väl så feg, att han icke vågar beträda den torfva, under hvilken han tror sig en gång skola komma att hvila? Hade emellertid handelsstaden Göteborg fätt skött sig sjelf i denna sak, utan någon ministeriel inblandning, hade tvisvelsutan Daumark, genom deputerade från affärsstaden Köpenhamn, blifvit representeradt vid festligheten för en sak, som har så stor betydelse för alla skandinaviens länder. Forberedelserne för testligheterna pågå, som sagdt är, med okad itver. De enskilda kan man visserligen ej marka annat än i målarnes ateliers, men de publika kunna ej så bevara sitt inkognito. Sålunda börjar redan Banhallen att, genom den uppforda amfiteatraliska stora läktaren, de nedslagna stangerna målade i nationalfärgerna, de nya gasinledningarne m. m., aw gitva en antydan om de storartade anordningar som der komma att vidtagas. I Vestra ändan at Brunnsparken, midt för Lejonbron, börjar redan att resa sig stammen till den 50 fot höga obelisk, som, skjutande ett par alnar otver trädtop parne, här skall utsända ett ljushaf, som ej tordunklas al den vanliga praktfulla erklärermgen kring den närstående Gustat Adolfs byst. Vid de enskilda dekorationerna vill det synas som om man i allmanhet allttor mycket bortglömde Nils Ericson, och han är dock dagens hjelte. — Hvad konserten d. 5 November å Nya Teatern angår, tror man sig nu känna, att hvarken fru Michaeli eller Ole Bull, hvilka båda hitväntas, komma att vid densamma medverka, då man satt en ära uti, att Göteborg sjelf skall åstadkomma något storartadt, utan främmande lån. Sälunda kommer orkestern att förstärkas med en aktningsvärd mängd af amatörer och den etorurtade manskoren lär komma att räkna ofver 20 tenorer. För några dagar sedan framställde en insändare ull II.-T. en anhållan till hrr principaler, att butikerna måtte under festdagarne slångas tidigare än vanligt. Man kan ej tormoda annat, än att sådant, äfven utan påstötning, varit meningen. Ötverallt på andra ställen stängas alltid vid större festligheter butiker och kontor. Inter arma silent leges, sade latinaren, och det må fritt öfversättas: under allmän glädje må ingen tvingas till arbete. Så tyranniska lära hvarken stadens. handlande eller handtverkare vara, alt de vija det deras biträden under sådana stunder skola fängslas hela dagen vid göromålen. Allmänna uppmärksamheten ar dock ou ej uteslutande absorberad af dessa angenäma torberedelser för en sest, som man lfligt onskar måtte komma att gynnas af tjenlig väderlek. Det finnes små hvardagslitvets prosarska myggstyng, mot hvilka man, äfven lif. vad al de mest hoga och fosterländska känslor, ej kan värja sig, och till dessa höra den nu pågående tjenstehjonsflyttningen och brandsynerna. Den förra låter ej husmodern under flera dagars ud få något lugn och de senare tränga med närgången nyfikenhet ända in i budoiren. Bland andra retsamma saker, väl förtjenta att offentligen belysas, äro de s. k. balarne i Bloms hotell och en större kosmorama i närheten. Kronikeskrifvaren har redan för ett år sedan fäst uppmärksamhet på de förstnämda såsom varande en skamfläck för den stadsdel, i hvilken de bedrifvas, och enligt trovärdig berättelse lär det ännu i denna dag ej vara bättre bestäldt med desamma. Den qvinliga afdelningen skall nemligen bestå at samhällets eländigaste afskum, hvilket till en orgiefest söker locka unga mån. Råhet och oanständighet lära der fora spiran. Krönikeskrifvaren tror sig känna, att hr Blom sjelf ej har med dessa tillställningar att skaffa; men då han till sina drängar, hvilka aro balernas edirektörer, för sådant ändamål upplåter sin lokal, gör han sig på sätt och vis Ar 9 —