Göteborgsposten – 25 oktober 1862, sida 1

Veckokrönika. xNär man talar om trollena, äro de i forstugan, så lyder ett gammalt ordspråk, och detta har krönikeskrifvaren under senast förflutna veckan fått bosannadt. Ty han hade sistl. lördag knappt nedskrifvit sina reflexioner öfver det lugn vi hittills hade åtnjutit från höststormarnes sida, förrän dessa med jettelik kraft sprängde sitt sängsel och rasade ut öfver land och stad, för att handgripligen visa sin makt och myndighet. Detta kraftfulla upptradande må gerna anses för berättigadt; ötverflodigt var det i alla fall liksom de regnskurar som gjorde detsamma sällskap. Vi fingo derigenom ej en smula bättre tankar om despoterna än vi hade förut, och i händelse kraftyttringen var arrangerad, för att sätta den preussiske Wilhelms storm i något fördelaktigare dager, så var ögonblicket ej rätt väl valdt, trots Russells note och Thouvenels afsked. Vi komma således öfverens om att protestera mot detta höststormarnes våldsamma uppträdande med blixt och dunder, slagregn, hagel och smuts — såvida vreden ej vill rasa ut på en gång och lägga sig innan de dagar snart tillstunda, då vi ämna fira den vigtigaste tilldragelsen i vårt fredliga lif sedan Göta kanals öppnande.