Konnetabelns värdinna.k) Berättolse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonsales. (Öfvers. fr. Franskan.) — Lätom oss tillsluta våra ögon, våra munnar och öron, min bror, mumlade Chevrette, eller försök hellre, tillade hon med lockande ton, att sticka armen oförmärkt emellan säfven och snappa bort blott några smulor af deras öfverflöd. Moucheron afböjde tvärt, med förfärad min detta förderfliga förslag, så mycket hellre som der var alideles outförbart. Hvar och en af ryttarne höll nemligen sin del af pastejen med ena ändan hårdt sluten emellan tummen och pekfingret och den andra emellan tänderna. — Nå, fortsatte dverginnan med smekande röst, i brist på pastejen kunde du åtminstone nå till deras laderflaska. Moucheron skälfde i hela sin kropp. — Jag tror, fortsatte systern smidigt och inställsamt, att en enda droppa af det ädla vinet skulle vara nog för att återkalla mig till lifs. Dvergen ref sig bak örat och funderade ett ögonblick, ) Forts. fr. N:o 245.