Göteborgsposten – 23 oktober 1862, sida 2

nänder, svafveldunster uppstiga ur jorden och bilda små ljus eller bloss, så tro de sig då se ett Åpengabloss, och skola följaktligen å ett sådant ställe penningar vara nergräfda. För att erhålla dem måste man i lågan kasta antingen en knif eller ock sin venstra sko, då i sednare fallet denne skall blifva fylld med penningar. — I sammanhang härmed torde fö jande komiska händelse få anföras: En skräddare trodde sig en natt under sin vandring se ett större penningabloss å ett ställe som han passerade, hvarföre han, för att åtkomma penningarne, slärgde i lågan sin ena träsko. Vid dagens inbrott, då han skulle återhemta densamma full med silfvermynt, fann han till sin stora förvåning densamma nära på alldeles uppbränd. Blosset hade nemligen icke varit annat än vanlig eld, uppgjord föregående dag, för att dervid smälta eller bränna ut tjära. — Här i närheten finnes en ättekulle, den egaren till jorden för några år sedan höll på att planera, men råkade derpå i en lång och besvärlig sjukdom, föranledd, som han trodde, af detta sitt tilltag, emedan för honom en natt uppenbarade sig den der begrafnes ande, hvilken hotade honom med döden, så framt han icke upphörde med arbetet och återställde och inhägnade kullen. Detta gjorde han, hvarefter han blef frisk och fick lefva en lång tid derefter. För närvarande är trollbacken beväxt med höga och vackra träd, hvari en och annan tror sig vid nattetid hafva sett åtskilliga små ljusflammor. För kort tid sedan var det emellertid många som en natt såg sådana flammor bland grenarne i nämnde inhägnad. Det har sedermera blifvit utrönt, att dessa ljus voro brinnande lampor, der placerade högtiden till ära, under firandet af en dervarande gammal skollärares bröllop. Bantågssammanstötning i Skotland. En förfärlig olyckshändelse tilldrog sig d. 13 d:s på jernbanan emellan Edinburgh och Glasgov, i det tvenne bantåg, kommande från motsatta håll, stötte emot hvarandra. Banan emellan nämnde båda städer är dubbel, så att de trån Edinburgh afgående bantågen ständigt begagna den ena banan och de från Glasgow kommande den andra. Under vanliga fall kan således icke någon olycka af dylik beskaffenhet uppstå. Men den ena banan var för tillfället under reparation, så att båda tågen gingo på den andra. För att emellertid forekomma olycka, hade man på Glasgowsidan om det ställe der reparationen verkställdes placerat en vaktare, hvilken ej skulle låta tåget från Glasgow passera innan han af ett från andra hållet kommande ensamt lokomotiv fått. veta att banan var klar. Men olyckligtvis begick han det misstaget att anse ett förbifarande ballastlokomotiv för att vara det, som skulle tillkännagifva att banan finge passeras af tåget från Glasgow. Detta fick således vid sin ankomst obehindradt fortsätta resan. Edinburgsbantåget hade emellertid kommit från andra hållet, så att de båda bantågen närmade sig hvarandra med full fart. Olyckligtvis är banan på detta ställe mycket krokig och omgifven af höga vallar, hvarföre de båda lokomotivförarne ej märkte faran, förrän de voro på 6 å 700 fots afstånd från hvarandra. De försökte att stoppa och bromsa, men detta var redan alltför sent. Med nästan oförminskad fart rusade de båda tågen emot hvarandra. Troligen ha aldrig törut två tåg mött hvarandra på detta sätt. Stöten var förfärlig och följderna kan lättare tänkas än beskrifvas. Sjuttou personer dödades på stället och nära hundra blefvo ytterst allvarsamt skadade. Knappast någon af de båda tågens passagerare, uppgående till 200 personer, undsluppo oskadade. Af de på lokomotiverna varande personerna dödades alla utom en som hoppade af, mea blef allvarsamt skadad. De personer i de närmast lokomotivet gående tredjeklassvagnarne, som icke dödades eller blefvo ledbrutna af stöten, skadades förskräckligt af den heta ångan från de sönderbristande lokomotiverna. Den förut omnämnde banvaktaren äfvensom flera andra andra personer, som på ett eller annat sätt anses ha varit vållande till olyckan ha blifvit häktade. Meteorologiska iakttagelser.