Göteborgsposten – 23 oktober 1862, sida 2

— Ob. juveler och ädelstenar äro mera värda än guldecus, men väga icke på längt när sä wycket, mumlade Remy i den andre bondens öron. Lyckligtvis för honom hörde ryttarne icke hvad han sade, och de trodde sig alldeles hafva tillintetgjort hvarje misstanke. De utbytte sinsemellan en mycket betydelsefull blinkning. — Vi få skynda oss med att äta och dricka, sade Faucheux derefter, ty vi hafva ingen tid att förlora, — Hvad de äro lyckliga! stammade dvergen. De få äta och dricka, de tjufvarne, de bofvarne, de gubboch barnmördarne, under det att vi — Chevrette suckade smärtsamt. Goulard bjöd sin kamrat en stor skifva af en vildbrådspastej, som undsluppit branden. — Hvad den luktar skönt! sade Faucheux, inanande lukten i fulla drag. — Och hvad den är mjuk och saftig emellan tänderna, tillade den andre och lät sina käftar arbeta med ett fruktansvärd dän. De båda bönderna dröjde icke att följa exemplet och en välgrundad tystnad uppstod emellan bordsgästerna. (Forts.)