Konnetabelns värdinna.) Berättelse från Frans I:s tidehvarf af Eman. Gonzales. (öfvers. sr. Franskan.) — Hvad kallar du gyckel, kaprioler och struntprat? utropade dverginnan purpurfärgad af vrede, Om du menar oss, så skall jag låta dig veta att jag ej låter förolämpa mig ens af min bror. — Jag ämnade icke att förolämpa dig, Chevrette. Jag erkänner att din dans är förtjusande, och att mr de Bourbon beundrar dig mycket. Ack! min stackars herre skall jag således ej mera återse, honom, vid hvars fötter jag fick ligga som en trogen hund. — Lyckliga tider! suckade Chevrette. Och hvilka vackra kläder vi hade, i stället för de här otäcka trasorna. Och med yttersta fingerspetsarne vidrörde hon med en min af afsmak fållen på sin korta kjol. — Koketta flicka, sade Moucheron med med mild och smekande röst. — Kokett! upprepade dverginnan småleende; men är icke hvar och en ung qvinna mer eller mindre kokett, så