Göteborgsposten – 22 oktober 1862, sida 2

na sammanträdet härstädes inför magistraten sistl. måndag, med landshöfdingen Mörner såsom ordförande, åtog sig staden efter en längvarig och liflig diskussion ansvarighet för återbetalning, så till kapital som ränta, af det amorteringslån, som i öfverensstämmelse med kostnadsförslaget anses erforderligt och hos rikets nu församlade ständer är ämnadt att sökas för åstadkommande af jernvägsförbindelse mellan Wexjö och södra stambanans station vid Alfvestad. Jernvägsstyrelsens språkforskningar. I Wexjöbladet yttras angående stationen vid Alfvestad: Så har detta ställe af ålder både skrifvits och benämnts, och af detta sitt ärliga namn önskar det äfven framgent få vara i oqvald besittning, i trots af attjernvägsstyrelsen, med sin kända hushållsaktighet i smått och stort, aktat nödigt att, för inbesparing af en bokstaf, i alla sina officiela handlingar omdöpa det till Alfoesta. Sak samma är med den närmast i soder derifrån belägna stationen Wieslanda, ur hvars namn styrelsen, ledd af samma spar-amhetsanda, borttagit bokstafven e, änskönt denna har tvenne årbundradens häld för sig. Till undvikande af olika skrifsätt emellan ortens auktoriteter och enskilta å ena sidan samt jernvägsstyrelsen å den andra, anse vi oss böra reklamera återställandet af de rätta läseoch skrifarterna. Den minutiösa hushållsakugheten syns emellertid inskränka sig till södra stambauan; ty vi na icke sett att meranämnde styrelse krifver Carlsta, Mariesla o. 8. v. eller i allmänhet sparar på bokstafver; såsom exempel hvarpå vi tillåta oss anföra stationen Halsberg i Nerike, i hvars namn styrelsen, i strid med jordeboken och ortens stafsätt, iuflickat tvenne l 1 sallet för ott. Ytterligare om sågspån som brännmaterial. I Vermlands-Posten läses: Till beriktigande af vär notis om vid Forshaga anställda försök att begagna sågspån och sagaffall vid glasblåsningen, få vi nämna, att enbart sägspån blifvit vid smältningen använd och att detta brännmaterial visat sig fullkomligt ega önskad egenskap, då det gifvit en ovanligt jemn och efter behof lätt reglerad värme. Enligt kännares utsago lär ock det tillverkade glaset vara klarare och vackrare än det som fås vid hyttor, som eldas med ved, äfvensom sjelfva smältningsprocessen lärer försiggå på anmärkningsvärdt kortare tid än vid dessa. Sjelfva ugnen är så konstruerad, att allt så kalladt spillglas alldeles rent uppsamlas i ett särskilt anbragt kylhvalf och kan således utan glasförlust åter användas. Uppfinnaren till denna helt och hållet lyckade konstruktion är den för sin mångsidiga verksamhet och utmärkta skicklighet i brukshandteringen bekante förvaltaren vid Munkfors, bruksegaren hr J. F. Lundin. Hr L. har forut byggt lika lyckade ugnar för stalberedning, tegeloch kalkbränning med begagnande at endast sagspån såsom bränsle. Den vigtiga frägan om sagspånets användbarhet såsom enbart brännmaterial är sålunda på ett lyckligt sätt löst och man torde med visshet kunna förutsäga, att man allmänt skall komma att sätta sig i beröring med patentinnehafvaren för att tillegna sig fördelen af denna uppfinning. Utvandringslustan, så skrifves från trakten af Ystad, påkommer ännu en och annan individ här å orten, föranledd af mormonernas öfvertalmngiormåga, och det lockande i beskrifningen ofver deras så bögt beprisade Zion. Att yngre personer kunna låta förleda sig och bländas af skenet från deras inbillade helgongloria, är icke så mycket av undra på, men desto mera deröfver att gamla gubbar, som gå på grafvens rand, kunna låta locka sig att alsäga sin rena barndomstro och sitt gamla fådernesland. Sålunda har en gubbe här å orten mellan 60 och 70 år gammal, hvilken satt i ganska goda omståndigheter, nu sålt allt hvad han egde, löst som fast, och amnar med det första ge sig i väg till Köpenhamn och derifrån frampå våren till saltsjödalen i Nordamerika. Moteorologiska iakitagelsor.