Göteborgsposten – 22 oktober 1862, sida 2

Det läter lått tänka sig, huru absurdt ynnerhet förslaget är om de fyra olika riksörsamlingarne inom ett land, hvardera med full beslutande rätt för sin del. Lanendurg50,000 innevånare skulle då väga lika myc: ket som konungarikets 1,600,000 och de tre hertigdömena Slesvig, Holstein och Lauenburg med sina 1,000,000 innevånare få tre gånger så stor makt som konungariket med 1,600,000. Lägger man nu härtill, att Holstein och Lauenburg skulle afgjordt vara för den danska nationalitetens undertryckande under Tyskland, och att i Slesvig, med dess nuvarande representantförsamling af mest tyskt ridderskap och tyska borgare, äfven finnes ett starkt upplösningselement, tyckes det så tydligt framgå, att följden enligt all sannolikhet måste bli den danska statens upplösning, ty ensamt kan ej konungariket bestå och i hertigdömenas ständer skulle det hafva aldrig tröttnande, vaksamma fiender. Detta förhållande förtjenar allvarligt vår uppmärksamhet, då onekligen Tysklands inkräktning i Danmark skulle kunna innebära faror äfven för oss. Den omständigheten, att engelske utrikesministern ej hedrat svenska hofvet med att tillställa detsamma ein note, skall sannolikt ej kunna lemnas opåaktad af vår utrikes minister, som vi förmoda skall i en värdig protest mot detta förbiseende vindicera åt Sverige dess rättighet att, enligt bestående fördrag, blifva hordt i de förhandlingar, som så mycket ingripa i Danmarka vara eller icke vara och med samma äro af så stor vigt för hela Nordens forttarande lugn och sjelfständighet.