Göteborgsposten – 22 oktober 1862, sida 1

be amerikanska generalerna. Sällan har väl ett krig blifvit fördt i så kolossal skala som detnu härjande amerikan ska. Det så kallade orientaliska kriget ut sträckte sig visserligen från Svarta till Hvita Hafvet och från Östersjöns farvatten til Kamtschatka och Amur, men endast vid Donau och derefter på Krim voro större trupp: massor verksamma och på andra punkter inskränkte sig operationerna mest till obetydliga skärmytslingar. I Amerika deremot stå ej allenast på den förnämsta krigsskådeplatsen i Virginien gentemot hvarandra armeer. hvilkas antal beräknas till hundratusenden, utan äfven i Kentucky, Tennessee, Louisiana, Arkansas och ända bort i Missouri operera armåökårer, hvilka till numerisk styrka uppväga de årmeer, som stredo vid Alma och Inkerman, eller kanske öfverstiga dem. Den militäriska talang som utvecklats i dessa strider, tyckes stå i omvändt förhållande till stridskrafternas storlek. På Söderns sida har general Beauregard icke rättfärdigat det rykte, som han förvärfvat sig genom den lätta erofringen af fästet Sumter och det första slaget vid Bulls Run; han har efter sitt lysande återtåg från Corinth, såsom det heter, för sin helsas vårdande, afträdt från befälet. Af de båda Johnstons har den ene, som utmärkt sig i det forsta virginiska fäluåget, men sedan flera gånger lidit nederlag i Tennessee, fallit i slaget vid Pittsburg; om den andre har man sedan länge ej hört talas. Äfven den nye ötverbefälhatvaren general Lee, s. d. generalqvartermästare mom sydarmeen, är ringa bekant, och den förnämsta andel i hans seger vid Richmond och i den andra vid Bulls Run kan ullskrifvas den under honom kommenderande generalen Stonewall Jackson, som plötsligt ur dunklet trädt fråm 1 historiens klara dagsljus och af sina soldater betecknas som krigets sanne Napoleon, 1 motsats till pseudo-Napoleon MClellan. Han beter egentligen Thomas Jefferson Jackson och erhöll ullnamnet -Stonewall srän en saktning i mars detta år, då ban med framgång torsvarade sig met den öfveriägsne fienden bakom en stenmur eller senoe. Nordtrupperna halva aunu icke funnit någon anförare, som varit vuxen en sådan motståndare. Lyon, som genom sut energiska upptradande i Missouri väckte så stora förhoppningar, dödades straxt i början at kriget. MUlellan har genom sitt exempel visat, att en god teoretiker v) allud är en bra tältherre, och på Popes rodomontader har följt det svåraste nederlag, som Norden hittills lidit. Alla äro ense om Ysken Sigels tapperhet och krigiska ersarennet, men han har aldrig kommenderat en chef, lika litet som Burnside, hvilken med ycka fört det lilla kriget i Nord-Carolina. Man har talat mycket om Westpointernas, I. v. s. de i kadetiskolan i Westpoint bildade slicerarnes ölverlägsenhet osver civilisterna, wilka hafva sina förbindelser, eller sitt poliiska inflytande att tacka för officersepåletteria, men vi kunna ej finna, att denna öfverägsenhet ådagalagt sig i det praktiska lifvet; tminstone tala de storverk som utförts af lClellan, den vid Bulls Run två gånger lagne Mbowell, Halleck, Pope, hvilka alla ro elever från Westpoint, icke särdeles till örmån för deras militäriska uppfostran. Stoewall Jackson skall dessutom ätven hafva rhållit sin militära bildning i Westpoint, men an hade säkerligen redan tidigt lemnat ar;en, emedan han, då kriget utbrot, redan i ågra år varit bosatt som jordbrukare i Virinien. Butler, Nen-Orleans eröfrare, hvars irnhärda stränghet satt honom i misskredit os Times och Söderns vänner, men i sjelfa verket kommit till den åsigten, att man ej