Göteborgsposten – 21 oktober 1862, sida 1

En själ på vandring). Af miss Muloch. Det blir snart morgon igen! Hvilken lärdom låg icke uttryckt i den fattiga, tröstlosa qvinnans ord. Och han, själen, som nu skådade med förklarad blick — han hade i Iifvet afskytt verlden, han hade kämpat i dess mörker och icke velat afbida den morgon som säkert slutligen skulle randats. Han, som, ehuru fattig, dock aldrig saknat medel att stilla sin hunger med, som, ehuru förföljd af olyckan, dock midt i olyckan varit ett föremål för en innerlig kärlek, som, ehuru utan vänner, likväl aldrig varit öfvergifven — han hade som en feg stackare dukat under för sin förtviflan, under det denna varnlösa qvinna lefde och undergifvet afvaktade sin morgonrodnad. Tristans själ ångrade bittert den fördommelse han uttalat öfver verlden. Trots all sin hårdhet och lidelse, kände han att den likväl var en helgad verld. — Vidare, vidare, hän öf) Forts. fr. N:o 243.