Göteborgsposten – 20 oktober 1862, sida 2

sista slaget lägo flera hundrade sårade ännu qvar på valplatsen, och läkarne kunde knappast hinna med att sköta de tusende sårade våde af nordoch sydarmåen, hvilka äro intagna på sjukhu-en. Allt häntyder emellertid derpå, att de fordelar, som nordarmeen uppnått genom dennna kamp, icke stå i proportion med de uppoffringar, som den måst göra. Efter allt hvad man ännu erfarit, hafdar ej allenast eydarmen fortfarande sin stallniug vid Potomacflodens sydliga strand med Winchester såsom basis, utan den företager tillochmed hotande rörelser mot de ställen, der M Clellan vill söka gå öfver floden. Hvad som under dylika omständigheter skall ske, tillochmed i den närmaste framtiden, är svårt att gissa, fastän telegrafen alltjemt bebådar förestående slag. Att de på båda sidor under byggning varande pansarfartygen — af hvilka åtekilligs vantas färdiga inom få veckor snart skola komma att spela en roll med i kampen, är knappast tvifvel underkastadt. Hvilka ofantliga bördor, Söderns innevånare skola komma att bära tillfölje af kriget, kan bäst ses af en i sydkongressen framlagd ny skattelag, enligt hvilken d. 1 jan. 1863 som skatt skall utskrifvas en femtedel utaf beloppet af alla under förlidet år skördade jordbruksprodukter, af de inkomster, som vunnits genom boskapens tillökning, samt af alla andra inkomster, såframt de icke bestå i räntan af Sydstaternas obligationer, kreditbevis och skattkammarebevis. Utländingar, som äro bosatta i Sydstaterna, skola endast betala skatter af de inkomster, som de uppburit i sjelfva staterna, och de personer, hvilkas inkomster ej öfverstiga 500 dollars, skola vara alldeles fritagna från skatten. Senare Post. De anlända främmande tidningarne innehålla ej särdeles mycket, som kan lemna någon närmare upplysving angående ministerskistet i Frankrike, dock sramgår af en del andra personalförändringar, att kejsaren vill förmå hela verlden att tro på en genomgripande förändring i antiitaliensk riktning af bans politik. Om härunder döljer sig någon hemlig alsigt, är ej godt att säga, men såsom säkert framgår i alta fall, att vi ha att vänta oss för en tid åtminstone bibehållande af status quo, och att kejsaren icke vill ännu taga ut det så länge väntade steget, för hvilket, enligt vår förut flera gånger uttalade åsigt, han säkerligen ej skall bestämma sig, innan nya val at lagstiftande kåren egt rum och en stor majoritet af franska folkets representanter fordrar utrymmandet såsom en nödvandighet. Det synes äfvenledes klart, att de Thouvenel, som först efter ett enskildt samtal jemte Lavalette rått del af kejsarens verkliga afsigter, måste denna gång afsträda, emedan hans fällda yttranden i romerska frågan ej medgåfvo någon förmedling. Den ej nationalt italienskaclique, hvarmed kejsaren nu skall omgifva sig i alla de i synbart sammanbang med Rom stående frågorna, visar sig tydligt af Lavalettes afskedande från gesandtposten i Rom och dAuvergnes intagande af hans plats, samt franske gesandten i Turm, Benedettis återkallande från sin post, hvilket nu ryktesvis omförmäles. I Turin tyckes man ej haft någon aning om det uppstigande ovädret, ehuru det dock säges att ett mäktigt parti nu arbetar för att man tillsvidare skall uppgifva Rom och göra Florens till hufvudstad. Victor Emanuel följer lugnt sina enhetssträfvanden, och säges nu skola tillbringa en del af vintern i Neapel, der La Marmora skott sakerna så väl, att man med snaraste väntar belägringstillståndets upphäfvande. Konung Victor Emanuel har förmildrat det för de till Garibaldi öfvergångna militärerna fastställda dödsstraffet ull litsudsfängelse, hvilket älven väntas om någon tid förmildradt. Exdrottning Maria af Neapel, den af prinsar, prinsessor och Europas finaste aristokrati firade hjeltinnan, är nu föremål för de vidunderligaste rykten. Detta mönster för en prinsessa och maka vill, enligt hvad det allmänt omtalas, skilja sig från sin man, med hvilken hon alltid skall hafva lefvat olyckligt, och begilva sig i kloster. bå drottning Maria för några veckor sedan kom från Rom till Mänchen, heter det i Magdeb. Zeit., gjorde allmänheten hastigt den upptäckten, att hon var olycklig. Den stackars damen hade endast med största möda lyckats genomdnfva att hon fick tillåtelse besöka sitt hem (hon är en bayersk prinsessa, som man vet); hon såg sig i Neapel och Rom formligen bannlyst af den pinsammaste etikett; hon kunde ej högakta sin till kropp och själ brutna gemål; han var ej någon man för henne. Vidare berättas, att hennes förtrogna omgisning hört henne utbryta: ÅAck, om jag ändå blifvit träffad af en kula i Gaeta!, hksom om hon mera sökt döden i fästningen än hon velat försvara sin mans krona, Säkert är under alla omständigheter, att drottningen vägrar vända tillbaka till Rom, och att alla försök att förmå