Göteborgsposten – 20 oktober 1862, sida 1

ynglingar och män. Månget, ja ganska månget, tåradt öga vittnade om, att den älskade lärarens ord banat sig väg ull hjertats djup. Om någonsin ock ett tal var mäktigt att framlocka tårar, att komma hjertat att slå vanmare och hastigare än vanligt, så hade prosessor Svedelii helsningstal denna makt. Man uppvaktades ej med det sedvanliga smickret; nej, med den store skalden, med hvars utmärkta tal detta med skäl kan sättas i jemnbredd, måtte professor S. tänkt: dig söfver smickrets röst; hör sanningens en gång. Och sanningen sades så, som när en kärleksrik fader talar till älskade barn, och åhördes ock, som när barnen lyssna till en vördad och älskad fader. Professor S. har måst törflytta lokalen för sina föreläsningar till större Gustavianska Auditoriet, så talrikt besökta äro dessa föreläsningar. Aldrig förr har ock studenternas antal varit så stort, som denna termin. Tusentalet har ej förr uppnåtts. Nu äro öfver tusende studenter närvarande vid Akademien: Genom enskilda uppoffringar och ansträngningar har det lyckats den om medicinska undervisningen härstädes så högt förtjente professor Mesterton att åt Universitetets vetenskapliga samlingar kunna bereda en värderik tillökning genom inköpandet och hitflyttandet af ett enskildt museum (förut illhörigt professoren Magnus Retzius), bestående af dyrbara instrumenter och preparater. Slutligen en nyhet för Garbaldi-enthusiaster. Garibaldis namn är nu äfven odödliggjordt inom vetenskapen, specielt inom botaniken, sedan professor Fries kallat en nybeskrifven art af det stora växtslägtet Hieralium för: Iteralium Garebaldianum. Mons.