Göteborgsposten – 18 oktober 1862, sida 2

ikes historia från 1815 till 1848. sädetoorologiska iakttagelser. — I Atmosfer. Luftens Vina I 5 I 3 3 — 2 3 S 2. FR 2 3 ÅJ . 8 2 3 JE A 8 IS ee 2 2 8 FEN Iå fö 2 2 : 2 22 2 ÅÄ — : 1,3 Mulet 17 8 25,4 2 25.375 -2.0 8, 260,.79 D. 2,3 egn 45 25.133) YIo, o 8, O1IO.87 SV. 2 llalimulet vind Å våderlek a följ. ställen, kl. 8s f. m. okt. 17, Mandal: S. — Brams.-k. — Regn. , oo, Helsingborg: SV. — Laber k. — Klart. , Helsingör: SV. — Brams-k. — S. Fredrikshavn: SV. — Brams.k. helsgoland: SV. — Brams.k. — Mulet. Cromer: SSV. — Märss.k — Regu. Baptisterna. Från kaptenen G. Schröder hafva vi mottagit en uppsats, hvilken skall vara ett svaromål å en i Göteborgs-Posten för d. 13 d:s insänd artikel om baptisterna. Vi hade helst sett att vi kunnat slippa ifrån baptistsaken; men då vi sagt a, så sä vi väl också säga b, och af hr Schroders uppsats meddela vi derföre hvad som ror sak. Hr S. söker visa, att den nämnda insändaren är högst okunnig rörande baptisternas förhållande annorstädes i landet, då han (ins.) säger att de icke öfvertråda lagen. Isan borde veta (yttras det) att det icke är möjligt att, såsom en statskyrkans medlem betraktad, vara baptist i Sverige utan att öfverträda lagen. I Stockholm förrättas af baptisterna dop och utdelas nattvard offentligt, likaså på alla andra ställen i lan det der det kan ske utan upphetsade upplopp af folket. Gudstjensten på baptistsalen i Stockholw forttar från kl. 9 till 12 f. m., deraf från kl. 9 till 10 predikan hålles samt bön från kl. 10 till 12, och likväl besvärar konsistorium dem icke. I sammanhang härmed meddela vi nedanstående till oss insända uppsats, i hvilken ett försök göres att belysa det senaste åralet, utan alt vi dock derigenom trada med insandaren på konsistorii sida. Uppsatsen lyder sålunda : Till Red. af Göteborgs-Posten. Handelstidningen har sedan några dagar höjt baneret för baptisterna och med stort rop tagat 1 härnad mot konsistorium i Göteborgs stitt. Tidumngen förgrufvar sig otver det senares teologiska hat och låter ej otydligt förstå, att man blow behotue flytta besagde konsistorium några hundra år tillbaka i tiden och låta det taga siv hutvudsäte i Madrid eller Granada i stället tior Göteborg, tor att sa se dess medlemmar med äkta kannibausk gladje uppträda som arrangörer af autodatcer, halshuggulngar och mera sådant. Utan att vara beundrare af många bland kons storii åtgärder, kan dock insändaren ej deia II. åsigter om djupet at detsammas inneboende oudska, hvilken blow at brist på tilltälle skune hindras tran alt på ett vadligare sätt gifva sig lutt. Sarskildt 1 detta fall tror ins. det vara skal att trots 11. T:s domslut se sakerna i en ljusare dager. Ty hvad är det som vallar larmet ? Saken förhåller sig sålunda: — Det finnes en kongl. förordning, och den at ganska färsk dato, som på ett humant satt: bestämmer de medborgares ställning, hvilka ej finna sig vid den annu bestaende statskyrkan. Dylika personer ha enligt denna torrdning både rättighet och skyldighet att bilda dissentertörsamlingar och anses sedermera tillhöra dessa; de som icke vilja ingå derpa, betraktas at lagen sa som qvarstående i statskyrkan, och det är ej latt all satta hvart de eljest skulle höra. Men baptisterna härstädes förkastade det anbud staten gjorde dem, att få dyrka sin Gud på det sätt deras samvete bjöd, och detta at ett par skäl, som åtminstone tor vanliga menniskor äro föga giltiga. Det ena at dessa skäl var att de genom att underkasta sig den kgl. förordningen skulie afsäga sig råuigheten att i torsamlingen intaga andra trosbekännare som ej fyllt aderton år. Barndomens toga utvecklade törsvand är nemligen ett tacksamt. fält tor talfora proselytmakares verksamhet. — Konsistorium — det är den forklaring insändaren skulle vilja gifva olver dess atgöranden — ansåg likväl att tydliga lagar ej stittas den ena dagen tor att brytas den andra, och anmalde saken för vederbörlig domstol, dit den i andra instansen hörde. Men langt ifrån att förfölja baptisterna, påfann domaremakten en utväg att låta lagen till en tid hvila. Ins. missbilligar dock lika litet den verldsliga makten härför, som han klandrar kon sistorium, dertore att det upbyller sin pligt. Men voro baptisterna belåtna med att för så godt pris ha sluppit ifrån saken, möjligen ända till den tid då en ny, ännu liberalare religionslagstiftning blir införd? Nej, de begingo ett nytt lagbrott. — Låtom oSs antaga att deras samvete stötte sig mot de få skrankor den kongl. förordningen upprest kring wissenterförsamlingarne. Men uppmanades de äfven af sitt samvete att bryta emot en annan förordning, som förbjud dem — at eget val i lagens ögon qvarstaende inom statskyrkan, inskritna i dess bocker och betalande skatt till dess prester — att hålla sina andaktsöfningar just på de tör statskyrkans gudstjenster bestämda tiderna? Att de ej gjort det at okunnighet bevisas deraf, att de visat sig ega god