Göteborgsposten – 18 oktober 1862, sida 2

Maskinisten Pettersson, förut hörd, uppgaf att nan hela tiden under branden noga observerat Bengtsson, emedan han redan från början misstänkt honom för att vara den som anlagt branden, och trodde det sj vara möjligt att Bengtsson efter densammas uppkomst bergat ut några saker, Deremot intygade cizarrarbetaren Svensson att han sett saker (en dragåda och ett fång kläder) bäras in till Bengtsson, hvartöre det antogs, att dessa saker redan före eldsvådan blitvit undanförda. Gossen Oskar Olsson hade i källaren sutit på den mycket omtalade tjärpytsen. Bengtssons son frågade då såsom först uppgifvits efter tjärpytsen hvarpå Oskar Olsson steg upp och visade den han satt på. -Ja det är pappas yttrade Gustaf Bengtsson; -men hvar är den pytsen, som pappa satte hit i går afton ? Det vill således synas, som skulle tvenne tjärpytsar blifvit satta i källaren af hvilka den ena möjligen varit af trä och uppbrunnit. Gustaf Bengtsson förnekade med stor ihärdighet, att han baft det likvisst af flera personer ahörda uttrycket till fadren. Likaledes påstod han att han icke blifvit bannad af fadren för detta uttryck, då denne, såsom alla de vid tillfället närvarande intygade, efter en skarp blick på gossen gick upp efter honom i köket och derstädes instängde sig med hustrun och sonen, samt en stund i dämpad ton samtalade med dessa. Ilandelsbetjenten Olof Adolf Olsson igenkände tjärpytsen såsom densamma i hvilken gossen Bengtsson dagen förut hemtat tjära. Målet förvisades till Sätvedahls häradsrätt. Bengtsson qvarsitter under afvaktande på ytterligare ransakning, i celltängelset.