Göteborgsposten – 16 oktober 1862, sida 3

0 Ä 7-:. 17ns 4 dpendance belge skrifver en wienerkorrespondent d. 5 d:s (säledes före kuppen, men hans yttranden förtjena dock uppmärksamhet): I de politiska kretsarne här i Wien följer man med ett lätt begripligt intresse gången af de förvecklingar, i hvilka Preussen råkat, sedan dess liberala ministör afträdde. Den sista vändningen, som krisen tagit derigenom att von der Heydt aflösts af Bismarck-Schönhausen, är isynnerhet föremål för vår politiska verlds uppmärksamhet och — jag må tillägga det — bekymmer. Saken är nemligen den, att man bakom författningsstriden skönjer ett helt nytt politiskt system, både hvad inre och yttre sorhållanden angår, och det är von Bismarck, som skall göra början till dess genomförande. Detta system säges på en gång vidrora den tyska och allmänna poliuken. Jag har hört det framstäldt i sina grunddrag utaf en af våra diplomater, som i grund känner Preussen och de män, hvilka för ögonblicket spela den törsta rollen i detta land, och skall här i korthet återgifva, hvad jag erfor. Det i Frankrike beståenda regeringssystemet med sin cesariska forsattning och sin skenbara demokratiska grundval måste forr eller senare slå an på en man med konungens af Preussen tänkesätt, emedan han är helt och hållet ofvertygad om den gudomliga rättens prerogativer, men hkväl alltsor upplyst att icke inse, att denna princip endast och allenast kan upprätthållas, om man ej gör den gällande i hela dess omfång. Det kejserliga systemet måste tilltala konung Wilhelm, emedan det under en tolkvänlig form taktiskt gifver statens öfverhufvud en så stor myndighet, som nutiden tillstädjer. Den preussiska monarken, på hvars åsigter drottningen dessutom under lång tid inverkat genom ifriga föreställningar till förmån for ett närmande till Frankrike, var sålunda redan bearbetad i denna riktning, då han forlidet år kom till Compiegne, och vid hemkomsten var han fullkomligt öfvertygad om den franska styrelsens förträfflighet, i det han sannolikt jemväl ansåg, att hans goda preussiska folk skulle bli lyckligt, om det regerades på samma sätt. Men en personlig öfvertygelse kunde icke vara tillräcklig för att genomföra ett så stort verk som införandet af detta system i Preussen. Konung Wilhelm måste taga reda på en statsman, som delade hans åsigter och var i stånd att utföra dem i verkligheten. Denne man måste i sin innersta öfvertygelse vara konservativ, men dock icke så doktrinär, att han skulle draga i betänkande att lämpa sina principer efter omständigheterna. Von Bismarck var just tillfölje af hela sin föregående karrier den man, på hvilken uppmärksamheten måste riktas. Derföre skickades han söm gesandt( till Paris, och derföre sökte han under sitt) vistande derstädes mera ifrigt umgänge medl andra ministrar än med de Thouvenel; för att fullända sina studier, tillbragte han derpå nära åtta dagar incognito 1 Biarritz, och efter sin återkomst till Paris har han underhållit förbindelsen med medlemmer af det kejserliga kabinettet och andra inflytelserika l: personligheter, hvilka tillfolje af sineställning ofta komma i direkt beröring med Napoleon III. Om man i sammanhang med hvad jag sagt, lägger märke till den djupa klyfta, som il. Preussen öppnar sig mellan regeringen och den liberala medelklassen, de styrandes ifriga sträfvanden efter att vinna mängden, de besynnerliga konstitutionela teorier, som v. Bismarck uttalat i kammaren, och hans hänsyftningar på den franska författningen, så kan nan icke utan skäl antaga möjligheten, ja, illochmed sannolikheten af att en statskupp skall bli utförd i Preussen (se ofvan). — — konungens förtrogna omgifning känner eller uminstone gissar man sig till de planer, om vilka det är fråga. De förbandlingar, som le för en tid tillbaka framkallade mellan kohungen och hans rådgifvare, voro orsaken till utt i Juni månad rykten uppstodo om en ablikation. Kronprinsen och hans gemål ogila dessa planer, och det är till en del för utt draga sig undan från en prekär belägen-II ret, som de stå i begrepp att anträda en utändsk resa för ett par månader. De pätänka stegen hafva ej ringa betydelse i afseende lt å den allmänna politiken. Ryssland är nemI! igen med mycket lifligt intresse vittne till, nurn man efter hand undergräfver det kontitutionela systemet i Preussen; czaren inser, itt han förr eller senare skall bli tvungen itt gifva sina undersåter en författning, och nan har alltid betraktat det nuvarande systemet i Frankrike som det största medgifvande i liberal riktning. Kejsar Alexander zer dessutom, hvilket är af ännu större vigt ör honom, uti en i Paris och Berlin likartad ecgeringssorm en borgen för att Frankrike och Preussen skola sluta sig nära till hvarindra, och han tror sig härigenom vara i stånd itt en gång kunna genomföra de planer, som ian länge hyst mot England och Österrike, synnerhet för att uppnå sitt mål i Orienten. En italiensk tidning offentliggör en skrif-l, relse, hvari Garibaldis vän och vårdare, d:rjs — — — — —