Göteborgsposten – 14 oktober 1862, sida 1

sta kunderna, under det försäljaren eller månglerskan ädagalägger sina lungors styrka genom sorkunnandet af priset och fortjensterna hos dessa persikor, apelsiner, påron eller drutvor, vuxna i ett eller annat af dessa departemanger, som äro att anse som Paris trädgårdar. Paronen äro stora, men så dyra att de torde kunna bringa en svensk spekulant på exportplaner; man begär till och med 1 francs för ett enda päron. Bagerierna och fruktbodarne äro särdeles om sommarna mycket besökta af de parisiska flanörerna af alla klasser, man är nog långt söderut för att föredraga hvad der bestås framfor kottsabrikater sådana som de bekommas hos de parisiska restauranterna, och det destomera som dessa, enligt hvad parisarna sjelfva påstå, låta sina köksartister icke så sällan betjena sig för sina kompositioner af djurslag som icke enligt de hos nutidens civiliserade folkslag gällande teorierva och bruken äro ämnade att förtäras af menniskor. Engelsmännen kunua dock, i följd af sitt lefnadssätt i hemlandet ej foga sig efter dylika af försigtigheten föreskrifna sastereglor; de beställa sin beef och sitt mutton — och få i de flesta fall, vill jag hoppas, hvad de bestålla, men kanske också någon gång skickligt maskeradt hundeller katitkött. I lördags hade akademien för de sköna konsterna — en af det franska Institutets fem afdeluingar — sin årliga högvidssammankonst 1 den stora rotundan i Institutets lokal. Jag hade lyckats erhålla en biljett till detta sanktuarium, der icke blott den ifrågavarande akademien utan äfven den franska akademiens tyratiomannaråd, akademien för inskriptioner och vitterhet, vetenskapsakademien, och akademien for de moraliska och sociala vetenskaperna sammanträda på vissa derbllleuttsatta dagar en gång om året för att utdela priset och att visa allmänheten att de lefva och bibehålla en högönsklig vigör. Den åt publiken upplåtna halscirkeln och tribunerna voro fullsatta, men många af akademisternas tåtoljer voro tomma; synnerligen voro de fyrativ svagt reprosenterade. Bland de närvarande artisterna observerades Ingres, som jemte Horace Vernet intar främsta rummet bland ännu lefvande franska målare. Ingres har nyligen af kejsaren blitvit befordrad ull senator, hvilket måste betraktas såsom allenast ett sätt att hylla talangen, enär af den 841-ärige konstnären väl ej kan mycket väntas tor lagstiftningen och de politiska debatterna. Vare härmed huru som helst, blef dock den hederlige gubben yuerligt fortjust af denna kejserliga nåd. En dame har berättat mig att då en af hennes vänner aflade ett besök hos den nye senatorn för att lyckönska honom ull sin upphöjelse, han var i en sådan exstas at belåtenhet, att han gat henne en dyrbar etruskisk vas, — något som under vanliga torhällanden säkerligen icke skulle fallit honom in. Detta erinrar delvis om Ulrika Eleonoras frikostiga gåfva af silfverhandsatet åt den som förkunnade henne en tilldragelse, hvilken öppnade henne vägen till tronen. Iygrös ser torvånande stark och ungdomlig ut, då man besinnar hans höga ålder. Ansigtsbildningen är icke blott ful, utan nästan djurisk; den nedre ansigtsregionen är starkt utbildad på den öfres bekostnad, och hjessans formation erinrar snarare om den afrikanska än den kaukasiska racen. Mr Conder, en annan berömd målare, presiderade, och mr Lefuel upplaste den rapport öfver de arbeten som hemsändts af akademiens pensionärer från Rom. Ett af dessa föreställer Cesars död och eger onekligen stor förtjenst i flera afseenden, men har det felet att de sista romarne likna för mycket blodgiriga mördare och för litet hvad de i sjelfva verket voro, entusiastiska fosterlandsvänner, (SE