Göteborgsposten – 11 oktober 1862, sida 1

det kriugliggande Norra Tjusts härad att bilda korporalskaper, hvilka skulle understodjas med vapen och instruktion. Följden har blifvit, att ett korporalskap bildat sig i hvarje at häradets tem socknar. Hade allmogen ej vetat, att de nybildade korporalskaperna kunde blifva förenad med hutvudkåren i staden, så sknlle ej rörelsen fått någon utbreduing i häradet. Ansäg dertöre, att hvarje skarpskyttekår, som ännu ej sträckt sig utom sin stads murar, med snaraste borde göra detta. Litteratören Bruhn ansåg lojm. Lindhes berättelse ganska betecknande. Det sätt, på hvilket man gått tillväga å norra Dal liknade ganska mycket agitationerna i Engelbrekts och Wasas dagar. kndast genom sådan ihärdighet kunde trögheten besegras. Pöreslog derföre, att filialer borde bildas till alla skarpskytteforeningar, genom de större bruksegarne och godsegarne m. fl. Löjtn. Lindhe hade ytterligare ett par glädjande underrättelser att meddela, neml. angående det sätt på hvilket man för Norra Dals skarpskyttekår erhållit uniform och bandolerer. Man sade till allmogen: väf er vadmal, färga ena hälften grå andra grön, Så skedde, och snart hade man en hemmaväfd och hemmagjord uniform. De, som verkat för saken, hemköpte läder och läto förfärdiga lifremmar och patronkök, hvilka föllo sig ganska billiga. För att dock tå omkostnaderna betäckta, uppmanade man till insamling af slojdalster. Insamlingen blef riklig; en hvar hastade med sin gåfva. Bidragen bestodo mest i träskor, grepar, spadskaft m, m., som slöjdats på lediga stunder, och auktionen å allt detta inbringade öfver 400 rdr. Kåren fick härigenom såväl bandolerer som ammunition och har dessutom en liten kassa för kommande behof. Kamrer Vougt antorde att skarpskyttekåren i Nyköping förenat med sig filialafdelningar inom Rönö och Jånokers härader. Detta hade lyckats derigenom att karen gjort utflygter inom häraderna, hvilka utmarscher sträckt sig ända till 5 mils afstånd, Detta väckte sympatier, och man har derigenom visat, att om man blott vill verka och ställa sig i spetsen, så går det nog med skarpskytterörelsens utbredande på landsbygden. Häradsh. Dalström förenade sig med hr Bruhn i afseende på nyttan af filialer, och ville att mån särskildt för saken skulle intressera husbållningssällskaperna, hvilka nu hafva allmänhetens sortroende. Liueratoren Ekgren trodde bästa frukten af mötet vara lojtn. Lindhes berättelse. Ansåg det vara onskligt att man beslutade, att då härnäst något större antal represeutarter tör de olika kårerna samlades, de måtte vara beredda på att andraga, hvad som i deras hemorter blifvit gjordt för skarpskytterörelsens spridande till tandsbygden, Diskussionen ansågs slutad, hvarefter genom votering följande af propositionerna antogos såsom mötets beslut med afseende på fjerde frågan: Att filialafdelningar borde stiftas i städerna, förnämligast i residensstäderna, för folkbeväpningens spridande till landsbygden; att skarpskytteföreningarne från städerna måtte förlägga sina samlingsplatser för gemensamma vapenöfningar till landsbygden; att ett kraftigt materielt understöd är nödvändigt för vapenofningarnes spridande å landet; att vapenöfuingar böra införas i alla skolor; att hushällningssällskaperna och kommunalbestyrelserna böra uppmanas att intressera sig för folkbeväpningen, samt att vid stundande allmänna skarpskyttemöten ombuden för de oiika kårerna må vara beredda att andraga, hvad som i deras hembygd blifvit gjord för skarpskytterörelsens spridande till landsorten. Kl. var nu 9 på aftonen och mötet åtskildes, för att dagen derpå sammanträda kl. 11 f. m. Den 9 Okt. vid ofvansagda tid samlade sig äfven medlemmarne, ehuru ej till så betydligt antal som föregående dagen. Dervid upplästes först det betänkande och förslag, som den nedsatta komiten afgifvit med afseende å 3:je frågan. Detta förslag, för hvilket vi torde framdeles blitva i tillfälle att redogöra, antogs. På eftermiddagen afslutades äfven diskussionen angående det enda nya ämne, som inom den derföre bestämda tiden blifvit till mötet aflemnadt, neml. ett förslag af mag. Hedlund, att mötet måtte uttrycka en önskan, att de nuvarande skarpskytiekårerna måtte anses såsom början till en blifvande allmän folkbeväpning, en landtstorm. Härtill lemnade mötet sitt ja. Kl. 7 e. m. lemnade man diskussionssalen, hvarefter man samlade sig å hotellets festvåning, der Örebro skarpskyttekår hade inbjudit de deputerade från de ötriga kårerna till en sexa. Etter intagandet af denna, utbringades en mängd skålar och under allmän vänskap och belåtenhet slöts detta det första allmänna skarpskyttemöte i Sverige. —