Göteborgsposten – 9 oktober 1862, sida 2

II. M. Konungens resa. Konungen kommer på sin återresa från Norge till Stockholm att tillbringa natten mellan nästkommande fredag och lordag på Örebro slott. I går, onsdag, lemnade II. M., enligt uppgjord rese ordning, Kristiania, låg i natt å Charlottenberg, i nåsta natt i Karlstad och reser om fredag kl. 8 denfrån. Middag intages den dagen i Kristinehamn. För kungsskjutsen anvåndas 23 hästar. Till Örebro kommer Konungen med extratåg ganska sent fredags afton (sannolikt inemot midnatt), intager supåt hos friherre Xkerhjelm och hvilar, som sagdt, öfver natten på slottet. Om lordag fortsättes resan med extratåg, efter ordinarie morgontågets afgång, till Arboga, der H. M. går ombord på ångsartyget Arboga, hvars fruntimmerssalong den dagen är för Konungen förhyrd, och fortsätter så resan till Stockholm. — På resan lär konungen åtfoljas af adjutanterne baron Ramel och ryttmästare Richter, ordonansofsiceren baron Lagerfeldt, litmedikus Lundberg, kabinettssekreteraren baron Palmstjerna och grefve Lewenhaupt, samt betjening. Konsert. Bland de många musikaliska nöjen, hvilka under denna saison redan beredts allmanheten, framstår synnerligt den konsert som i afton gifves af musikdirektör Israel Sandström å Hogre Elementarläroverkets nya solennitetssal, såväl i afseende på det ovanligt väl valda och allas estetiska smak ullfredsstallande progiammet, som med hänsyn till konsertgifvarens egen personlighet, alldenstund han under en lång foljd af år arbetat för musikens, isynnerhet sångens uppränhållande inom samhället. Vi vilja ej vidare framhålla detta senare, hvilket säkerligen talar bäst för sig sjelf, utan hänvisa blott till programmet, som innehåller en del de vackraste saker. Sälanda börjas konserten såsom inledning med Mendelsohns ståtliga Kriegsmarsch der Priester ur operan ÅAthalia, utford af teaterns nya orkester; derpå foljer den till invigningen af läroverkets nya hus af konsertgifvaren komponerade och af åhörarne med bifall emowagna kantaten; ett adagio för violoncell; det herrliga Halleluja ur Gunnar Wennerbergs Oratorium Jesu Födelse; den lekande ouverturen till operan De muntra fråarne i Windsor; ett par nyinofvade manskorer; Frithiof går i landetlykt, med deklamation af hr Alb. Lichtenberg, sång af Högre elementarläroverkets skolungdom och orkesterackompagnement, ett par sånger, utförda af skolgossar, deribland vinnans lot; ett par körer tor sopran, alt, tenor och bas. Det är verkligen sållan ett sådant musikprogram, på samma gång populärt och valdt med smak, erbjudes allmänheten, som derjemte nu egentligen for första gången får göra bekantskap med hvad den nya solennitetssalen duger till som konsertrum. Förändrad Börstid. Å gårdagens börs fattades det beslut att, i anseende till vidtagna förändringar i postbefordringen till Kontinenten, tiden för vexelbörsens öppnande från och med nästkommande Onsdag d. 15 d:s kommer att framtiyttas till kl. 12 middagen. Ilandelsföreningen har vid sammanträde igår förordat tobaksfabrikören G. R. Sellings antagande till borgare här i staden såsom handlande. Syskonen Raczek uppträdde ånyo mellan akterna i tisdags och skördade ett vältortjent bifall för sivt spel, som med stor uppmårksamhet följdes af de närvarande. Syunerligast tycktes ,Air varie at J. Mayseder slå an. Detta stycke, som i sig sjelf eger en smältande ljuthet och ett enkelt, osökt, men derföre ej mindre fängslande behag, utfordes at mille Sophie ERaczek, som äfven visste alt deri nedlägga en, om vi så få säga, .stråkens poesi, som värmde hjertat och angenämt smekte örat. Hennes spel var både behagligt och elegant. Hr Fråleric Racbek spelade en ,Concert pour Violon at Mendelsohn-Bartholdy, I:sta delen. Detta musikstycke, som fordrar både styrka och färdighet, utfordes med ej vanlig säkerhet. Det törsta stycket, en duo at Spohr, var en tilldragande musikprodukt och spelades med fin musikalisk uppsattning. Paganinis ,, Moto perpetuo är i sig sjelft mera en musikalsktgymnastisk produkt än ett alster af poetisk kunsla, hvarförutan hvarje konstalster alltid måste lemna åskådaren eller åhöraren kall, ty det är just den poetiska känslan som värmer, det är den som skänker denna högre själsnjutning, hvilken det är konstverkets mål att väcka. Då ett sådant stycke, hvilket ensamt är svårt äfven för en ganska färdig solist, dertill utföres af tvenne unison, måste man visserligen beundra den inlärda såkerheten hos de framställande konstnärerna, men esthetiskt skont är det icke. De aklade syskonen, som om lördag afresa till Köpenhamn, hafva af dir. Elfforss blitvit engagerade för ännu en representation,