Göteborgsposten – 9 oktober 1862, sida 1

på sina knän framför honom, stödjande gamla mrs Raybrock, som äfven föll på knä: Silas Jorgan Spelte ... Deras blickar och tärar voro för mycket för honom, och kort som hans säng var, förmådde han dock ej sluta den. — Mistress Margareta, ni har burit olyckan väl. Skulle ni lika väl kunna bära en god nybet, ifall den berättades er? — Jag hoppas det. Jag hoppas det ödmjukt och tacksamt. — Nåväl, sade kaptenen, kanske kommer denna goda nyhet nu. UHan är — blif ej förskräckt — skall jag uttala ordet? — Lefvande 2 — Ja. De brinnande tacksägelser, som de båda qvinnorna till himlen uppsände, voro äfven för mycket för kaptenen, som öppet framtog sin näsduk och torkade sig i ögonen. — Han är nu icke langre borta än i Amerika, återtog kaptenen; han är tillochmed i sitt eget fädernesland. För att säga sanningen är han ej längre borta än i Falmonth; ja jag tror tillochmed knappt att han är så långt. Ja om jag vore säker på att ni skulle hålla er raska, så behöfde jag blott hvissla på honom... Kaptenens uppdrag var fullbordadt. Dör