Göteborgsposten – 9 oktober 1862, sida 1

ren rycktes upp, och de voro alla äter förenade. Detta var ett ypperligt tillfälle för Tom Pettifer att stiga fram med ett glas friskt vatten; och han gjorde så och bjöd damerna deraf, på en gång lugnande dem och utslätande deras klädningar, alldeles som om de varit Passagerare på en ångbåt öfver kanalen. Till hvilken grad kaptenen klappade sina ben, då mr Pettifer visade sig på denna sida, kunde omöjligen ha blifvit uppskattadt af någon annan än honom sjelf, så till vida som han säkert slog besagde ben både gula och gröna. Kapten Jorgan kunde ej stanna öfver brölloppet, alldenstund han hade några få affärer att uträtta på fyra tusen mils afstånd från Englaod. Följande morgon beledsagades han sålunda af hela byns befolkning upp till den jemna marken ofvanför klipporna. Der skakade han hand med dem utan undantag, och bjöd dem samtliga att titta till honom i Salem, Massachusetts, Förenta Staterna, Och medan han stod der på samma ställe, der han före affärden till Lanrean sett den gyllene taflan af kärlek och afsked och från hvilken han nu kunde se en lika gyllene utsigt af lycka, lade lilla Kitty sin arm kring hans hals, kysste hans båda bronsfärgade kinder och tryckte sitt täcka ansigte mot hans af stormar härdade bröst — och detta så att alla sågo det rodnande