Göteborgsposten – 9 oktober 1862, sida 1

En ny brottmålkhistoria Åter läser man i engelska blad en berättelse om en förgiftningsprocess. Det ser ut, som skulle England på senare tider vara nära att vinna den sorgliga ryktbarhet för grymma och hemlighetsfulla lönnmord i stor skala, hvilken under medeltiden kom Italien med dess Borghier till del. Veteuskapen har ock genom sina framsteg kommit dem, som förmå fatta det förfärliga beslutet att begå ett lönnmord, till hjelp, och ehuru man ej känner hemligheten af det så mycket omtalade Aqua Tofana, har man i stället fatt andra gifter, hvilka verka lika förrädiskt och måhända erbjuda vår tids medicinska vetenskap större svarigheter, då det är fråga om att i menniskokroppen upptäcka dem, än det förstnämnda skulle gjort. Det är af dessa gifter som de engelska giftblandarne begagna sig, och medelst desamma framkalla de symptomer hvilka likna dem som utmärka någon gängse sjukdom men som inom kort tid medfora döden. Dylika förgiftningar äro nu så föga sällsynta att en läkare, d:r Taylor i London, förklarat att ensumt han under sin praktik iakttagit ej mindre än åtta fall af en sjukdom, som skenbarligen gällt för s. k. engelsk kolera, men enligt hans fasta öfvertygelse varit en följd af förgiftning. — Berättelsen om ifrågavarande brott lyder sålunda: En enka vid namn Catharina Wilson, 40 år gammal, är hjeltinnan. Denna nya Lucrezia Borghia var under åren 1853 och 1854 hushallerska åt en man vid namn Mawers, hvilken som medicin brukade intaga ett slags irriterande gift kalladt Colchicum. Catharina Wilson synes på denna tid ha fått kunsKap om ifrågavarande gifts egenskaper. I april månad 1854 testamenterado Mawers sin lilla törmögenhet till Catharina Wilson, och redan i oktober dog han. Ehuru man ej har några bevis på att han skulle ha dött en onaturlig död, kan man dock ej afhålla sig från att tro det Wilson gifvit ätven honom gift, då man sedermera ser huru hon enligt all sannolikhet förgifvit åtskilliga personer, af hvilkas död hon kunnat draga någon fördel. År 1856 lefde hon tillsammans med en ung man vid namn Dixon. Denne dog efter en tid under de symptomer som colchicum-giftet brukar framkalla. Under Dixons sjukdom hade en läkare, som vårdat honom, i Catharina Wilsons rum påäträtfat en butelj med colchicum. På tillfrågan, hvartill Wilson användt detsamma sade hon sig under en föregående sjukdom ha gifvit Dixon in der af. Läkaren varnade henne att hon skulle umgås varligt med detta medikament, som vore ett farligt gift, hvarpå hon svarade, att hon väl visste detta och ej kunde befara att begå någon oforsigtighet. Efter Dixons död uppgaf hon, att han dott af gallopperande lungsot. Sedermera Hyvtade hon ull en mrs Jackson, hvilken en dag före sin död, som umade under alldeles samma symptomer som de soregåendes, bevisligen i en bank lyftat en summa af 120 pund sterl. Denna summa återfanns ej sedermera i hennes förvar, men i stället anträffades ett qvitto, utfärdadt af ett par personer, enligt hvilket de dagen föro