Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 2

örsta onsdagen i november månad och ämne ör diskussion är redan valdt. — De som stiftat lenna klubb äro: professor Nathhorst, possessionaterna P. Kockum och Ludvig Kockum, lirektör v. Ekensteen, hofkamrer Flygare, Landtorukare Clausen, Inspektor Nordström, magister Pehrsson, landtbrukaren Åkerman och pastor Wulff. Filipstads häkte har af jnstitieombudsmannen befunnits vara i ett uselt skick och föranledt grava anmärkningar. Tillämnad jernvägs förbindelse. I Wexjöo har ett möte egt rum för öfverläggning om öppnandet af en jernvägsförbindelse mellan denna stad och södra stambanans station vid Älfvestad. De resolutioner man kom till voro: att behofvet och vigten af den fråga varande jernvägen erkändes af alla, äfvensom företrädet af en bibana med lokomotiv; att, tillfölje af bristande medel, man skulle nöja sig med en s. k. hästbana om tre fots spårvidd, dock så byggd att den utan synnerlig kostnad kan förändras till en bredspårigare locomotivbana; att till kostnadens betäckande, upptagen till 270,000 rdr rmt, statslån med billig ränta och amortering skall sökas till ?,delar, återstoden samlas genom aktier å 100 rdr. Riksdagsmannaval. Vid nytt val till riksdagsombud för Sundsvalls stad har rektor Berggren blifvit vald, hvilken utgång betraktas som lycklig. Anka. Wexjöbladet vill veta från Stockholm, sannolikt i tankea att biljettluckan och postluckan ega en viss frändskap, att charge daffaires vid kejserl. brasilianska hofvet hr G. OC. Hylten-Cavallius skulle vara designerad till — postmästare i Ekesjö. — c———? mm rn — —— — Ärlighet hos dödgräfvare. I Wadstena Läns Tidning berättas från Motala: Följande lilla tilldragelse på denna ort torde ej sakna en viss märkvärdighet. En Enkefru P. i Motala, som förr varit bosatt i Kisa i södra Östergöthland, egde der en dotter, som sor circa 24 år sedan dog vid 14 års ålder. Då liket sveptes, sattes på dess finger en liten guldring med röd sten och medföljde i grafven. Helt nyligen ankom hit från Pastorsembetet i Kisa ett bref innehållande samma ring, alldeles oskadd. Vid omgräfning af begrafningsplatsen detta år hade dödgräfvaren påträffat icke blott namnplåten till den unga flickans kista, utan äfven ringen, den han, redligare än många, öfverlemnade till församlingens Pastor. Samma enkefru eger nu en dotter, som på sin fjortonde födelsedag mottog som gåfva denna sin systers ring, som 24 år legat i grafven. Elfte allm. sv. Landtbruksmötet. Bestyrelsen för det blifvande mötet i Malmö år 1864 har utfärdat följande uppmaning: Till Sveriges Jordbrukare! Då otvifvelaktigt det elfte allmänna Svenska landtbruksmötet, som enligt det tiondes beslut, skall hållas i Malmö år 1864, kommer att blifva talrikt besökt såväl af jordbrukare ifrån öfriga delar af landet, som ock ifrån utlandet, så får Bestyrelsen för det blifvande mötet i Malmö — mån derom att de expositioner som vid detsamma komma att ega rum må blifva af en utmärkt beskaffenhet — härmed (ästa Herrar Landtbrukares uppmärksamhet derpå, att i de flesta länder man dels särskilat uppföder de djur som skola exponeras, dels äfven egnar dem en bättre omvårdnad, än hvad som kan bestås den öfriga hjorden; och tillåter sig Bestyrelsen af sådan anledning uppmana Sveriges och synnerligen dess sydliga provinsers samtlige djurförädlare att redan nu vara betänkte uppå att till den blifvande expositionen uppdraga sådana djur, som på samma gång äro till heder för fäderneslandet och till gagn för deras egare, enär hvarje väl uppfördt djur rikligen betalar den deruppå nedlagda kostnad. På det mera aflägse boende landtbrukare ej skola afhålla sig från att uppdraga djur till expositionen, anser sig Bestyrelsen böra nämna, att hon skall — så vidt ske kan — söka att underlätta transporten af utmärktare djur till och från mötet. En misslyckad kur. Chyristianstadsbladet meddelar, att en enka der i trakten, 68 år gammal, i tron att hon derigenom kunde botas för slemhosta, under det att husets öfriga befolkning var sysselsatt med arbete å marken, inkrupit i en varm bakugn och derstädes ljutit döden. Helsinglands forminnessällskap. Om detta sällskaps uppkomst och verksamhet läses följande i Hudiksvalls Veckoblad: Närmaste lanledningen till bildande af detta sällskap var sönskan, att undan en hastig och säker förstöring rädda Enångers sockens gamla kyrka, hvars takImålningar utgöra ett dyrbart minne från forntiden. Denna afsigt, som understöddes af erke(biskop Reuterdahl vid hans besök derstädes