Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 1

Prinsessan Maria Pias sörmälning. Times korrespondent i Turin lemnar följande lifliga skildring af Maria Pias förmälning; densamma är daterad d. 23 sept.: Förmälniogen egde rum i går morse kl. 11, såsom jag förut meddelat er. Det var en högtidlig familjefest, en ceremoni firad i det inre kapellet i kongl, slottet, till hvilket endast några få priviligierade stordignitärer, såväl från sjelfva ltalien som utlandet, kunde få tillträde. Omkring 30 officerare å portugisiska flottan, som låg för ankar i Genua, hade kommit upp med bantåget, för att hugnas med en blick af sin nya drottning; och deras gesandt, de Castro, hade bedt om tilllåtelse att få föra dem in till de kongliga. Han kom likväl i delo med ceremonimästaren, eller prefekten i slottet, markis de Breme, hvilken visade honom listan å de inbjudna gästerna och oeftergifligt nekade att släppa in en enda lefvande varelse mera. Euketten vid sardinska hofvet, sådan den var och ännu bibehålles, fastän huset Savoyen står i spetsen för det demokratiserade Italien, är något som man Åuappast kan förstå eller tro på i andra civiliserade länder. Föreställ er att konungen, hans drottning, om han hade någon, och hela hans familj icke ega frihet att på sina baler, konserter eller emottagningar tala med någon italienare, som ej omedelbart tillhör deras hofhållning, och äfven om främmande staters representanter skola de ej taga någon kännedom, utan vara alldeles okunniga om hvar och en, hvad kön den än må tillhora, som händelsevis kommer i deras närhet, om han är under rangen af envoy6 extraordinaire och ministre plenipotentiaire, och endast tillfälligtvis göras undartag genom en stor grad af nedlåtenhet till förmån för en ministerresident. Markis de Breme, en lång, fetlagd personnage, med ett ovanligt litet hufvud och fiskartade ögon, förblef orubb