Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 1

den i byxfiokan och göra i vredesmode e1 knytnäfve, o hvilken knytnäfve! Efter detta, hvem är nog stor narr at sätta tro till en enda tidningsdepesch? Härom dagen läste vi: Jranska sändebudet i Ron har lemnat sin plats för att förmodligen e mera återkomma. — Puff! jag låter icke drifva med mig denna terminen. Vi läste en annan: Prins Napoleon har lyckats åstadkomma ett omslag i den turinska Politiken. — Bah! det är idel elektromagneuskt käringsnack ! Likaledes en tredje: Thouvenel har lyckats vinna öfvertag hos kejsaren öfver fru kejsarinnans påfvevänliga inflytande. Verkligen? Och hvem tar ni mig för, sil vous plait? Het bekräftar sig. Nej, ser man på? Constitutionnel har en artikel, som låter en läsa mellan raderna, att det alldeles bestämdt förhåller sig således; den italienska saken segrar i Paris. Constitutionnella mig bit och Constitutionnella mig dit! jag tager min medmystiflerade, grefve Guilay under armen och vi två vi hvissla en liten aria. Kung Viktor Emanuel har undertecknat amnestidekretet, (det amnestidekret, hvarigenom hans visa regering befrias från att låta ratten mot Garibaldi ha sin gång och från att underskrisya sin egen dödsdom i och med detsamma!) Är det endast telegrafunderrättelse, tro det icke! är det en väl underrättad korrespondent, som i ett tyskt blad meddelar det från esäker källa, tro det med stor försigtighet! Står det bland utländska nyheter i Göteborgs-Posten, då, men också först då var fullt öfvertygad derom! 0. 0.