Göteborgsposten – 8 oktober 1862, sida 1

nslig oaktadt alla den portugisiske gesandtens föreställningar, och dörren till kapellet stängdes midtför näsorna på de raska sjöafficerarne, hvilka underkastat sig besväret att göra toillette och gifva ut penningar för en jernvägsbiljett, endast för att lida denna förödmjukelse. Förmälningsceremonien var dock snart öfver, då de Castro gick fram till de Breme och med en väl uppfostrad diplomats hela artighet sade till honom: ,,Mr le Präset, så present son Altesse Royale, la Princesse Marie Pie de Savoie, est devenne Reine de Portugal; maintenant son Maitre des Ceremonies, cest moi (br prefekt, sedan hennes skgl. höghet, prinsessan Maria Pia af Savoyen, nu blifvit drottning af Portugal, är jag hennes ceremonimästare); och då den kolossale gamle sormalisten bugade sig till tecken af bifall, tillade den muntre portugisaren emfatiskt: Öppna för mig denna dörr! Dörren slogs upp af prefekten sjelf och officerarne från den Lusitanska flottan tillätos buga sig för sin behagfulla unga drottning. Från det ögonblick den älskvärda Maria Pia kom tillsammans med sina nya undersåter betedde hon sig såsom en prinsessa, hvilken blifvit befriad från en elak förtrollning. Hon hade ett vänligt ord, åtminstone ett leende för alla som blefvo föreställda henne. Om aftonen då serenaden och illuminationen samlade hela Turin i en stor brokig massa utanför det kongl. slottet, fördes den nya drottningen af portugisiska uppvaktande till balkongen, der hon satte sig, klädd i hvitt, juvelbestrodd och blomsterprydd, med en hög diamantkrona — en verklig drottnings krona — en gåfva af hennes blifvande make, på sitt hufvud, under det de sina orangblommorna voro behagfullt inflätade bland de blixtrande ädelstenarne i diademet; under två eller tre timmar måste den blyga prinsessan, den ljufva 15 åriga, sitta exponerad för hundradetusental par ögon, i skenet från myriader ljuslågor, i tonvågorna från den hänför rande musiken, i dånet från folkets bifallsrop, — sitta der under det:a långvariga eldprof lugn och högtidlig, i hvarje tum en drottning, och i detta ögonblick verkligen skön med sin naturliga grace och modesti, strålande genom en ny, instinktmässig, halft medveten lycka. Omkring kl. 11 drog hon sig tillbaka från balkongen och genomgick, fastån det var så sent, ceremonien med preseatationen af alla de damer, som de forna suveräna drottningarne af Sardinien medgåfvo tillträde till sig, och af dem naturligtvis, som voro på förtrolig fot med medlommarne af den portugisiska konungfamiljen. Några af dessa tortjuste sina vänner, då de kommo hem, med beskrifningar öfver den älskliga drottningen; med denna krona på sitt hufvud, denna bleka fägring på kinderna, denna sakta, musikaliska, halft stammande stämma, hvarmed hon underrättade dem, att ,det var väl varmt i rummet-, vann hon alla de närvarandes hjertan. Hon liknade en verklig madonna, en sådan som den italienska fromheten så gerna böjer sig i stoftet för, och konstnärer såsom Montegna älska att måla. Ljussken har, huru starkt det än må vara, en underbar förmåga att försköna qvinliga ansigten, att göra dragen mildare, hyn ljusvare och mera bländande, samt gifva harmoni åt det oöfverensstämmande och försona med hvarandra de stridiga partierna. Hvar och en måste säga, att Maria Pia den aftonen var ålsklig och intagande. Prinsessorna af Savoyen äro i sina unga år, vi måste medgifva det, föga gynnade af naturen, men de tyckas stiga i fägring, alltsom de skrida framåt i ålder, så att tillochmed prinsessan Clothilda, hvars skönhet ingen vågade högt prisa vid tiden för hennes förmälning år 1859, funnits verkligen so bra ut