Göteborgsposten – 4 oktober 1862, sida 1

Ett budskap från hafvet.) Berättelse af Charles Dickens. Jag tänkte först på att plocka upp alla de längsta bitar af det förolyckade skeppet som blifvit kastade på stranden, och sammanbinda dem med rep, snodda af det långa gräset på ön och sedermera på en dylik flotte bege mig tilllandet söderut. Men då jag såg närmare efter, fann jag att det ej fanns tillräckligt sparrar qvar för ändamålet, knappt ett dussin. Och äfven om det hade funnits, skulle det otillräckliga matförrådet ej ha gifvit mig nog tid eller nog styrka för att samla gräset, sno det och binda tillsammans en flotte, stark nog för att bära oss båda. Det fanns ingenting annat att göra än att öfvergifva denna tanke, och jag öfvergaf den. Det nästa jag tänkte på var att hålla en eld brinnande under nätterna, på det att något möjligen norrifrån kommande skepp skulle se den, eller ock iunövånarne på landet söderut egna uppmärksamhet deråt, ifall afståndet icke vore för stort. Denna tanke var förståndig och kunde realiseras, så snart ) Forts, fr. N:o 229.