Göteborgsposten – 3 oktober 1862, sida 2

innes skydd för vädret. Vi dela matförrådet i ika delar och jag går till andra ändan af ön och slår mig nel der så godt jag kan. Går ni n derpå ? — Ja, svarade han, och ju förr dess bättre. Jag lemnade honom för en minut och gick vidare för att se på det ref som gjort oss till skeppsbrutna. Spillrorna som lågo här och der kring kusten eller lyftades upp och ned långt ute bränningen, voro det enda som återstod för att berätta om skeppet. Jag nekar ej att mitt mod föll, då jag såg mot den plats der det stött emot och ej såg något annat än himmel och vatten. Men hvad tjenade det väl till att stå och betrakta hafvet. Det var vida bättre att söka skaka upp mina själskrafter genom att göra något. Jag vände tillbaka till mr Clissold. Vi delade förråderna i tvenne lika delar — allting ända ned till tändstickorna. Emellan dessa delar lät jag honom välja. Jag lemnade honom äfven hela pressenningen. men behöll för mig medicinallädan och pistolen, hvilken jag laddade med krut och hagel, för den händelse jag skulle råka på några hafsfåglar. Då delningen var gjord och jag burit mitt förråd ur wr Clissolds åsyn och närhet, ansåg jag det ohöfligt att längre visa honom något agg, sedan vi öfverenskommit att skiljas åt. Vi voro båda uppkastade på en öde strand, och vi hade, för så vidt jag kunde se,