Göteborgsposten – 3 oktober 1862, sida 2

uppsatt en tacklingsstång säsom fredsslagga, tillropade jag honom min underrättelse, utan att visa mig sjelf. Iäll er på er sida! var den enda tacksägelse jag fick för min höflighet. Jag gick genast tillbaka och kröp in i min lilla håla, fullt belåten med att vara allena. Under denna natt kände jag mig, besynnerligt som det nu låter, en eller två gånger verkligen lycklig öfver att ha blifvit af med mr Lawrence Clissold. Enligt min beräkning, hvilken gjordes genom att hvarje dag knyta en ny knut på ett snöre, som jag händelsevis bar på mig, hade vi båda varit jemt en vecka på hvar sin sida af ön, utan att se eller på något sätt kommunicera oss med hvarandra. Den första hälften af veckan hade jag nog att göra med att bråka min hjerna för att finna ut något medel att komma från ön. Detta höll mig temligen lugn. (Forts.) Plockgods. En yankee fick sina båda ben afskjutna vid någon af de sista bataljerna och sade härvid kallblodigt: det har jag för det jag varit dum! jag har ofta anbefallt min själ i Guds beskydd, men de fördömda benen har jag aldrig kommit att tänka på.