Göteborgsposten – 2 oktober 1862, sida 2

skäl värd hela verldens guld. Utan tvifvel skulle jag med hans hjelp kunna sätta ut båten. Inom en half timma hade jag medlen i ordning för att försoka experimentet, och mr Clissold var nykter nog för att inse det hans lif berodde på att han gjorde hvad jag sade honom. Himlen såg ännu vredgad ut, det syntes ej en enda klar flick någonstädes och skyarne samlade sig långsamt på vindsidan. Superkargen förstod mina befallningar och arbetade villigt. Jag hade på förhand stufvat undan allt hvad mat, skeppsskorpor och friskt vatten jag utan svårighet kunde åtkomma. Jag tog äfven med mig en kompass, en lanterna, några få ljus och några tändstickslådor, för att lätt kunna tända eld. I sista ögonblicket tänkte jag på en bössa samt något krut och kulor. De båda senare sakerna fann jag, men blott en gammal flintlåspistol i kaptenens kajuta — med hvilket vapen jag, af fruktan att förspilla en dyrbar tid, var tvungen utt vara belåten. Pistolen låg öfverst på medikamentslådan och jag tog äfven denna, alldenstund jag fann den latt nog att bära och nog visste af hvad nytta den kunde vara. Sedan vi sjort våra förberedelser halade vi båten utför det sluttande däcket ned i vattnet. Jag fattade årorna, befallde mr Clissold att sitta stilla och begaf mig i väg mot ön. Det såg mera än en gång vådligt nog ut