Göteborgsposten – 1 oktober 1862, sida 2

bli skyldig er far litet penningar. Han var en fordringsegare utan förbarmande och hotade mig med fängelse, ifall skulden ej blefve betald på den dag den var förfallen. Jag har aldrig glömi den saken, och jag skulle verkligen ej ha blifvit ledsen, ifall er faders fordringsegare gifvit honom en lexa i mensklighet genom att behandla honom lika hårdt som han behandlade mig. — Min far hade rätt att fordra hvad honom tillhörde, utbröt jag. Om ni var skyldig honom penningarne och icke betalade dem ... — Jag sade aldrig att jag icke betalde dem, sade mr Clissold kallt som förut. — Nåväl, om ni betalde dem, anmärkte jag, behöfde ni ej gå i fängelse, och ni har intet skäl att klaga nu. Min fader gjorde ingen något ondt, och jag tror ej att han någonsin gjorde er orätt. Han var i hela sitt handlingssätt en hederlig karl; och den som påstår motsatsen ... — Det är nog, sade mr Clissold, i det han vände tillbaka till kajuttrapporna, Ni tyckes ej riktigt ha öfvervunnit er feber ännu. Jag lemnar er, för att låta sjöbrisen svalka er, min herr andre styrman; och jag skall emottaga edra ursäkter, då ni är kall nog för att göra dem. — Det är en sons pligt att försvara sin faders karakter, svarade jag; och kall eller het, skall jag hellre lemna skeppet, än be er om ursäkt för det jag gör min skyldighet.