Göteborgsposten – 1 oktober 1862, sida 1

kant från Stockholm samtidigt inträffat der i ännu djupare incognito, (vi mena naturligtvis icke grefve Manderström). Prinsen har om aftonen besökt hr Michals representation på Helsingborgs teater; der gafs, vi förmoda fullkomligen händelsevis: Börd och Förtjenst), efter Legouves franska original: Par droit de conquöte (et par droit de naissance; Voltaire). För tjugo år sedan skulle denna bändelse väckt den aldra största uppmärksamhet, förutsatt att den då ens varit möjlig, och oerhörda scener skulle vid underrättelsen härom satt Stockholms slott i en nervös darrning ända ner i dess granitgrund; nu — har den gamla österrikiska fältmarskalken kommit, åskådat teaterrepresentationen och — försvunnit igen, utan att ens telegrafen blifvit deraf satt i rörelse. Han har varit förtjust öfver utsigten från Kärnan, men han vet tillräckligt, att det icke är någon utsigt för bonom. Och den svenska regeringen, som aldrig hade behöft att besvara med officielt hån en gammal mans gammaldags inbillning om rätten af en något tvetydig legitimitet, har utan tvifvel med fullkomligt lugn mottagit nyheten om denna visit. Emellertid har den Michalska truppen blifvit historisk. Det är den enda svenska trupp, som blifvit uppvisad för den sista Vasen. Prinsen har funnit den väl öfvad, icke illa uppsträckt och fullt vuxen sin skådeplats. Med fru Fehrnström i spetsen, — skall han hafva sagt, — är denna trupp oemotståndlig. Den österrikiska fältmarskalken har lemnat Helsingborg med intrycket af ett välmående och lyckligt land, som i det hela taget är ett ganska godt konungarike, och med en uppfriskad erinran om bördens relativa otillräcklighet i ett konstitutionellt och framåtskridande samhälle. 0. 0.