Göteborgsposten – 1 oktober 1862, sida 1

Ett budskap från hafvet. ) Berättelse af Charles Dickens. Han förstod hvad jag menade. Ja, sade han, hon lefver och är hemma; hon går ännu i sorgkläder. — Arma Margaretha! Jag lyckades bättre med min nästa fråga, huru det var med mitt barn. Hade det blifvit födt lefvande? Ja. Gosse eller flicka? Flicka. Lefver hon ännu? Ja visst lefver hon och har naturligtvis vuxit under loppet af tre år. Och vår mor? Vår mor har visserligen fallit af litet och är mera tystlåten än hon brukade. Understundom är hon melankolisk, liksom din hustru, isynnerhet på sådane aftnar då det är sjögång och fönsterna skaka och skramla i vinden. Min bror och jag väntade derefter en stund — han med sina frågor och jag med mina svar, och medan vi väntade tackade jag Gud inom mig af hela mitt hjerta och all min själ för det han förde mig letvande tillbaka till hustru och barn, och för det att dessa äfvenledes voro qvar vid lifvet vid den stackars skeppsbrutnes återkomst. ) Forts. fr. N:o 225.