Göteborgsposten – 30 september 1862, sida 1

Senatskonsulten af d. 2 December 1852 gaf nemligen kejsaren rättighet att befalla och autorisera genom ett enkelt dekret alla allmänt nyttiga arbeten och företag af allmänt intresse, och att gifva utomordentliga krediter till detta ändamål. Samma dekret lemnar äfven rättighet att öfverflytta de krediter, som voterats för ett departement, på det andras behofver. Det var för att undvika supplementarkrediter, som senaten med: gaf denuna rättighet och äfvenledes inskränkte de utomordentliga krediterna till arbeten, hvilka direkte foretogos al staten. Men denna rättighet var för elastisk och erbjöd för mån: ga trestelser, att ej snart missbrukas och an: vändas på alla departementer och företag. Omedelbart efter budgetens voterande började den rasande kampen emellan mini: strarne efter att komma åt de största andelarne i dessa krediter. Hvar och en hade eti eller flera anslående förslag, hvilka han underställde kejsaren. Då denne senares bifall erhållits inlemnades det såsom en formsak till herrarne i statsrådet, och det blef en riktig triumf, att få öfverraska mindre lyckliga kolleger i ministeören med att låta dekretet synas i Moniteurk. Ingen behofde vara sämre än sin granne, och öfverraskningarne blef: vo med hvarje dag talrikare. Smaken för utomordentliga och supplementära krediter ökades dagligen. Sedan Krimkriget började dessa krediter, hvilka ulledess sväfvat mellan tiotal af millioner, röra sig med hundrade millioner. Det tyckes nästan som om de stora krediter, hvilka behöfdes under kriget, hade gjort folket förtroget med stora summor. De sista två åren kunna tjena som exempel. I Bulletin des lois för 1860 finnes 36 supplementarkrediter, uppgående till 46,181,568 mill.; 46 utomordentliga krediter 191,155,817, jemte 15 öfverflyttningar, uppgående till 11 mill.; inalles 248,000,000 i runda tal uti ev budget af 1,829,000,000. År 1861 finnas der 47 supplementarkrediter uppgående till 34,823,767, och 51 utomordentliga krediter till 238,306, 762. Derjemte förekomma utomordentliga undan: tagskrediter för sex ministrar, med 45,000,000, och särskilda krediter för allmänna arbeten al 10,941,907 — inalles 329,172,726 francs i en budget å 1,930 millioner. Det är eannt, att en eller annan af dessa krediter ibland åter annulleras, men dylika fall äro jemförelsevis lå; och finansministern Fould medgifver sjelt sin rapport, att 115 millioner begagnades år 1860, och 200 millioner år 1861, i hvilka summor likväl icke inräknas de som behöfdes ör lifsmedlens dyrhet. En sådan lek med millioner måste hafva omintetgjort alla försök ill regelbundna budgeter, och det var hög id att afstå från ett dylikt förderfligt förfaingssätt. Det tyckes att efter hvad som blitvit gjordt i afseende på allmånt nyttiga arveten och företag af allmänt intresse den xceptionela rättigheten till supplementära och itomordentliga krediter kan oinskränkt uppgifvas, isynnerhet om rättigheten att öfverflytta let ena departementets krediter till det anIras behof bibehålles. Uti en så stor budget om Frankrikes är denna rättighet tillräcklig ör hvarje behof, som skulle kunna yppa sig nellan lagstiftande kårens sammanträden.