Ett budskap från hafvet.) Berättelse af Charles Dickens. Det var ännu tidigt på aftonen, då jag plötsligt hörde en hund skälla på afstånd till höger om mig. Jag följde ljudet så godt jag kunde, och emellanåt ropande till hunden för att få honom att skälla om igen, trefvade jag mig slutligen fram till baksidan af ett hus. Som jag hörde röster inifrån sökte jag reda på dörren och knackade med flatsidan af handen sakta på densamma. Dörren öppnades af en ung slyna i en sliten klädning, och den första upptäckt jag gjorde, var att det hus som låg framför mig var ett värdshus. Innan jag kunde göra flera frågor, öppnade värden en inre dörr och kom ut. Ett sorl af röster och en angenäm doft af värme, grogg, och tobak kom äfven ut tillika mel honom. — Elden i värdsbusrummet är släckt, sade han och betraktade mig skarpt; tror ni ej att ni ) Forts. fr. N:o 225.