uppmanat dertill i ett bref till kardinal Alfieri. Men i Rom tycker man ej om dispnutationer, utan förlitar sig heldre på polisen. Han skulle häktas, men undslapp genom biträde af en engelska de päfliga karabiniererna och kom lyckligt öfver gränsen. Under hela sin resa till Turin beledsagades han af folket med ropet: Lefve det fria och katolska Italien!, som derigenom gaf rätt åt hans påstående, att kyrkan ingenting har att frukta, om påfvens verldsliga välde upphör. Sedan sin flykt från Rom (Sept. 1861), befinner han sig som professor vid universitetet i Turin. En fråga tränger sig på oss: har Passaglia, den lärdaste och berömdaste jesuiten, skrifvit med sin ordens samtycke? Vi våga hvarken säga ja eller nej, men det skulle ej förundra oss, om de kloka Jesufäderna, märkande tidens tecken, skulle hafva beslutat, att offra påfvarnes verldsliga makt, för att rädda kyrkan.