Göteborgsposten – 27 september 1862, sida 2

— Jag går, min herre! sade han; och utan att yttra ett ord vidare, lät han hala ned sig. Min bror vände sig om. En djup ängslan fattade honom. Strax derefter hörde han det dofva genljudet af hackan långt nere under isen. Derefter ropade vägvisaren efter ett nytt rep. Man drog slutligen åter upp repet, männen gingo åt sidan under tystnad, och min bror såg den-yngste vägvisaren, andtruten och darrande med Kristians kropp liggande vid sin fot. (Karta Y