Göteborgsposten – 27 september 1862, sida 2

Rådhusrätten. Såsom förut i våra polisreserater berättats egde d. 9 dennes ett våldsamt uppträde rum, hvarvid hemmasonen Olof Larsson från gården Backa i Frolunda socken i rusigt tillstånd dels å platsen utanför karusellen på Lorentsberg och inne i restaurationspaviljongen å nämnde ställe förde oljud, samt dels, Jå han af polisbetjeningen från paviljongen utfördes, illdelade poliskonstapeln n:o 42 Hansson ett esterryckligt slag för örat samt tör ötrigt förde ett högeigen vildsint regemente. En mängd vittnen ha afhörts i målet. De som hördes på kärande sidan inygade samt och synnerligen både att Olof Larsson varit full och slagit Hansson; de som på Larssons begäran hördes för att bevisa hans oskuld, intygade derom blott att han varit ötverlastad, ty då attentatet mot poliskonstapeln skedde, hade ingen af dem varit närvarande. Med så klena försvarare och så kraftiga bevis emot honom kunde hans sak ej annat in bli betänklig. Rådhusrätten dömde honom också att för fylleri vid marknadstillfälle böta 10 rdr samt itt för våld mot poliskonstapel under dennes tjensteitöfning undergå 2 månaders straffarbete. — Vi kunna i sammanhang härmed ej underlåta att omnämna len raskhet och rådighet, hvarmed skräddaregesällen Sahlholm bistod polisbeijenterna vid Olof Larssons uppforslande till polisvakten, hvilket Sahlholms hjelp förutan torde hafva blifvit vida kinkigare. — Qvinspersonen Mathilda Carlson har en tid varit under tilltal i rådhusrätten derföre att hon å ett nykterhetsvärdshus vid Pustervik från timmermannen Anders Peter Andersson ur dennes byxficka illgripit 12 rdr riksmynt. Hon dömdes i onsdags att för tillgreppet böta det stulnas tredubbla värde med 36 rdr och att för sabbatsbrott, ty tillgreppet begicks på en söndag, dessutom böta fem riksdaler, eller att i brist på tillgång till böternas gäldande undergå 10 dagars fängelse vid vatten och bröd. Hon skall dessutom för fickstöld hållas till 6 månaders straffarbete. — Mathilda Carlsson hade under förhöret uppgifvit att hon till en muraregesäll vid namn Aug. Rasmusson skulle förärat de stulna penningarne samt att han afvetat det de voro på oärligt sätt åtkomna; men Rasmusson har helt och hållet förnekat sanningsenligheten af denna beskyllning, och då ingen bevisning mot honom förekommit om något slags delaktighet i stölden blef han helt och hållet frikänd.