Göteborgsposten – 27 september 1862, sida 1

ett ljus, hvarpå jag såg på klockan. Den visade tjugo minuter före tolf; och — ännu besynnerligare — Stefanos ur gjorde detsamma. Säg mig nu, signor, tror ni att detta betyder något, eller anser ni liksom Stefano att allt var en dröm ? — Hvad är er åsigt, Battisto? — Min åsigt är, signor, att någon olycka händt den stackars Kristian på glacieren och att hans ande besökte mig i går natt. — Battisto, han skall ha hjelp, ifall han lefver, eller ock skola vi finna hans lik, ifall han är död; ty äfven jag tror att allt icke är riktigt. Efter dessa ord berättade min bror i korthet för italienarn hvad som händt honom natten förut; sände derpå bud efter de tre bästa vägvisare på bergvandringar som funnos i Leuterbrunnen och lagade i ordning rep, ishackor, alpkäppar och allt annat dylikt som var nödvändigt för en glacierexpedition. Huru mycket han än skyndade på, var det dock nära middag innan sällskapet bröt upp. De anlände på omkring en half timma till ett ställe som kallades Stechelberg. Der lemnade de efter sig det åkdon i hvilket de hittills rest och stego nu uppför en stupande väg i närheten af Breithornglacieren, hvilken låg till venster likt en befästad mur af solid is. Vä