Göteborgsposten – 27 september 1862, sida 1

Ett budskap från hafvet.) Berättelse af Charles Dickens. — Jag låg till sängs, signor, och Stefano sof i samma rum. Jag hade somnat in, uppfylld. af angenäma tankar. Ehuru jag hade mycket sängkläder och ett tjockt täcke öfver mig, började jag dock frysa. Slutligen kunde jag knappast andas. Jag försökte att ropa på Stefano, men förmådde ej att yttra ett enda ord. Jag trodde, att mitt sista ögonblick var inne. Slutligen hörde jag ett ljud under mitt fönster — ett ljud som jag kände igen komma från Kristians speldosa; den spelade liksom den gjorde, då vi åto frukost tillsammans under furorna. Men melodien var dock mera högtidlig och sorglig — verkligen hemsk att höra. Jag blef svagare och svagare, signor. Slutligen dog ljuddet bort. Då det tystnade, blef mitt frusna blod åter varmt och jag ropade på Stefano. När jag berättade honom hvad som händt, sade han att jag endast drömt. Jag bad honom tända ) Forts. fr. N:o 223.