Göteborgsposten – 25 september 1862, sida 2

Fran Utlandet. Utrikesministern i Italien, general Durando har, sasom förut blifvit nämndt, utfärdat ett. cirkulär till Italiens gesandter vid de europeiska hofven. Detsamma är dateradt den 10 sept. och slutar med följande reflexioner : De europeiska makterna må emellertid icke genom Garibaldis nederlag läta förmå sig till att se händelsernas sanna betydelse i ett falskt ljus. Lagen har gått segrande ur kampen, men det kan ej förnekas, att de frivilligas lösen denna gång var uttrycket för en fodran, ett behof, som nu gör sig gällande med större styrka än någonsin. Hela nationen begär sin hufvudstad, och då den för kort tid sedan motsatte sig Garibaldis oöfverlagda och framfusiga steg, skedde det blott derföre, att den är öfvertygad om, att den kongl. regeringen skall visa sig kunna uppfylla det värf, som parlamentet gifvit den med hänsyn till Rom. Uppgiften kan hafva antagit en annan gestalt; men en lösning har blifvit mera padrifvande nödvändig än någonsin. Af de u prepade, allt allvarligare skakningarne på halfön skola makterna inse, huru ocmotständlig den rörelse är, som drager hela nationen mot Rom, De skola inse, att Italien gjort en yttersta och sista ansträngning genom att behandla en man som fiende, hvilken gjort sitt land så lysande tjenster och förfäktat en princip, som lefver i alla italienares hjertan De skola känna att italienare, genom att utar dröjsmål understödja sin suverän i den kris som han nyligen måste genomstå, förstått at samla alla sina krafter omkring den legitimt representanten för deras rättigheter. Efter den na seger, som italienarne, så att säga, vunni öfver sig sjelfva, behöfva de icke längre uttala mr HEä—UUI ——