Göteborgsposten – 24 september 1862, sida 3

kant är stort ooh hvars ord ha ej ringa klang, yttrar angående Frankrikes ställning till romerska frågan och särskildt det uppståndna ryktet om utskrifvandet af nya val till franska lagstiftande kammaren: Denna romerska fråga är i bögsta grad jfransk; den är, så aut säga, det högsta uttrycket af den ideernas, eystemernas och princibernas kamp, som under de sista 80 åren söndrat Frankrike. Den är i högsta grad franska revolutionen konfronterad med den mest absoluta form af en regering med gudomlig rätt. Må en nation omkomma, på det päfvenverldsliga välde må öfverletva, ljuder det sista ekot från ancien rögime. Må det verldsliga väldet, det materiela verktyget för en religiös tro, underkastas ett folks rättigheter! Må katolicismen afstå från sina politiska privilegier och erkänna att den, liksom alla andra religionssamfund, endast har rättighet till jemlikhet i frihet! ropar den transka revolutionens genius. Hvem skall vara skiljedomare mellan sådana motståndare? Hvilken skall afgöra, hvem segern tillhör? Såsom suverän skiljedomare, såsom en domare utan appell, se vi blott en, hvilken är tillräcklig och legitim, och hvars beslut kan ha gallande kratt. Det är Frankrike sjelft: det är nationen. Och derföre äro vi at den tanken att, på den punkt af mognad som romerska frågan uppnått, lan det bör öppet och omfattande tillfrågas i allmanna val! Detta är ord af sanning och betydelse, hvilka måhända icke skola bli utan verkan i detta numera så mystiska land, som vi kalla Frankrike. Med anledning at de förut ofta omtalade artiklarne i romerska frågan af Lagueronniere, föreslår turinertidningen Opinione italienska regeringen. atv i Paris begara törklaringar otver, huru hon skall anse detta underliga aktstycke, Detsamma har berötvat den franska alliansen en stor del af sitt fotfäste i Itahen. Angående Garibaldis befinnande skrifver en korrespondent i transka tidningen ÅLa Pressc: Hans bror har besökt honom och tunnit honom svag och fysiskt nedslagen, men icke i det daliga tillstånd, som de franska udningarne velat påskina. Ett bevis derpå ar, alt hans broder trodde sig kunna sor hovom uppläsa den officiela berättelsen om törloppet af striden vid Aspromonte. Han hörde derpå ända till slut; tårar strommade ur hans bgon. For ofrigt visade han ingen vrede, endast vid det ställe 1 berättelsen, der man låter honom säga ull betolkningen i Scilla: Kännen j icke mera er general;?, afbrot han med orden: Det har jag icke sagt. Man har till honom lemnat litet penmngar, som hopsamlats i Rom och Venedig. Han lät genast utdela dem ull de sjuka trivilliga, som betunno sig i de lägre hvalfven af Varignano. Han sjelf år bokstatligen senza un Soldo(utan ett ore). Följande bref vill Ratazzi från några garbaldister, som sitta fångna i Genua, finnes infordt 1 udvingen Dirittor; detsamma upprepar den otta gjorda, men äfven ofta vederlagda klagan ofver fångarnes dåliga behandling. Vi införa det hår 1 sin helhet: Fort Monte-Ratti, nära Genua, d. 11 sept. Min, herre! — Den officiela tidn. innehöll nylisen en note, af hvilken synes, att regeringen törklaat sig hatva gitvit de mildaste ordres i alscende pa behandlingen at tångarne från Aspromoute. Underecknade sforklara, att de anse ior godtyckligt och Nagligt uttrycket krigsfångar, som regeringen användt på dem och hvilket skulle undandraga dem rån den jurisdiktion, som är lagligt kompetent att ansaka dem. I alseeude på denna puukt lörbehalla le hkval sin protest till ett lägligt tillfalle, då de iha aberopa sig på de lagar och principer för allnan rätt, som sanktionerats genom sortattningen. sor att emellertid den allmänna meningen icke må ilseledas och det må finnas ett dokument, tor att evisa, att de milda åtgärder, hvarotver den osliciela idunngen skrutit, om de verkligen någonsin betallts, cke binvit uttorda, önska undertecknade underrätta ninistern att, langtitran aw de och deras kamrater ehaudlas med aktning, 450 fångar tvärtom, just tillulje at den ordning som råder mom det fäste i hvilet de sivta, äro nopade tillsammans utan tillräcklig utt eller rörelse, att de hindras från au gå utom ma sofrum och derfore, at brist på utrymme, rviuas att alltid ligga utsträckta, hvilket Strider emot e första vilkoren för helsan. Undertecknade, fastän ärskildt bevakade, äro ull ett antal at 13 hopfosta ett litet rum, tre meter i fyrkant, utan att nagonin kunna gå ut. De hafva ännu icke kunnat tå mottaga något bref från sina famiijer, och de äro ) säkra om att nagot at de bref, som skritvits utal em, anländt till sin adress. De ligga på golfvet; e sakna allt som är nodvandigt for kroppeus renghet och helsaus bevarande; de äro strängi vagrade I törbindelse med uden yttre verlden, och det blir red hvarje dag svårare för dem att skriiva, eller örskasla sig sina behotver utitrån. På så sätt tillmas de torskaffa sig de beqvämligheter, vid hvilka e hlifvit vana, säsom Gazetta oifiviale påstår. Unertecknade begära icke af ministern nagon särskild uust, men i sitt eget och sina kamraters namn pro;stera de mot denna ovärdiga behandling och denna nderliga stränghet, som törestafvats dem af en oklok uktan. Regeringen som behandlar oss — oss, som ipit till vapen för den nationela enheten under rop . uJalAa. Ö rr