Göteborgsposten – 24 september 1862, sida 1

Något om svenska handtverkerier. Vi hafva — det är redan ett ordspråk — under de senare: åren tagit stora, för våra ressurser tillochmed. ofantliga steg framåt i utvecklingen: af våra fredliga krafter. Oaktadt de dåliga: konjunkturer, hvarunder han: deln en tid suckat, bar vår varuomsättning dock relativt tilltagit. Vår modernäring, jordbruket, utbildar sig fortfarande i en skala, som berättigar oss till de mest glädjande förhoppningar i en framtid. Fabriksrörelsen är äfvenledes i stigande och inom landet förarbetas redan en mängd råämnen, hvilka vi för ej många år tillbaka nödgades intaga förädlade utifrån. Den i andan af sann sjelsstyrelse sig allt mera utvecklande lagstiftningen decenträliserar af alla krafter och sträfvar att ingjuta flit och energi hos individerna, genom att borttaga en mängd band, som fjättrade eller åtminstone hämmade deras fria vork-amhet i ejelfvald riktning. Att härigenom någon gång rubbningar måste uppstå inom vissa delar af statsmaskinen, att här och hvar en kugge måste upphjelpas — är ganska tydligt, men innebär likväl i och för sig ingenting farligt för det hela. Bland de lagstiftningsreformer, som i detta fall utöfvat den mest utbredda inverkan, är näringsfriheten, som med ens bortslet de hämmande skråförsattningarne, mildrade gränsorna mellan mästare och arbetare, jemnare fördelade forvärssrättigheterna, satte ett större antal menniskor i tilltälle att njuta ett mot sitt arbete svarande bröd och — kanske den i en framtid största vinsten — skapade en stor ny klass af sjelfständiga medborgare, hvilkas invresse för det allmänna måste ökas derigenom att de åto sitt eget bröd. Allt detta var en stor revolution inom handtverkerierna, som naturligtvis ej skulle sakna sina olycksspåmän. Men näringsfriheten har redan bestått i många år, och ingen olycka har af densamma förmarkts. utan snarare tvärtom. Man står nu i begrepp att, i full konseqvens med den fria anda som råder inom våra lagstiftningsreförmer i denna