Göteborgsposten – 24 september 1862, sida 1

behålla i Norden de tre olika kuporna elle: vore det ej skäl att förend sig om en enda Diskussionen fördes med mycken samvets grannhet, liksom med mycken öppenhet. Mar underlät intet ögonblick att gå rakt på saken, bisuken; endast bisakor, men i stort, var mö tets motto. Beundransvärdt! Åndtligen votering och resolution: Mötet hade med den största sorgfällighet pröfvat för och mot med afseende på de trenne olika kuporna?, mötet häåde funnit i hog grad onskvärdt att kunna förena sig om en enda, mötet ansåg sig åtminstone på det bestämdaste böra reservera sig mot den insinuationen att i en sådan öfverenskommelse om en enda skandinavisk kupa skulle ligga något brottsligt, men — vid voteringen hade det visat sig att der voro lika många röster för alla tre och mötet antog på grund häraf som sitt afgörande beslut: Alla kuporna ega, hvar för sig, sina fördelar; intet afgörande beslut är sålunda att fatta. För vidare diskussion i samma bi-skandinaviska ämne, (hvilket icke: Härmed ansågs på långt när uttömdt,) bestämdes ett nyu mote till ett följande år. När skola edessa skandinaver upphöra att svärma? torde hr von Scheele utbrista, der han sitter i Pinneberg och med vanlig uppmärksamhet, som en fulländad statsman, söljer vår hela nordiska utveckling både i hufvudsak och bisak. När skola dessa skandinaver ha svärmat ut?! O. O.