Göteborgsposten – 24 september 1862, sida 1

2 2 ställd på publicitetens schavott. Projektet är icke alldeles originellt, men att det nu upptages och exploiteras af ett franskt blad bevisar emellertid hur man i Frankrike sjelf går ull ytterligheter å den officiösa sidan för att finna bot mot ännu större ytterligheter och hur man förlorat hoppet om att kunna hjelpa sig fram med normala mått och steg. Medan allt dedta försiggår, är det knappast längre någon menniska, som har ogat vändt på det allvarsamma drama, hvilket uppföres i Serbien, och till och med den stora sammandrabbningen mellan den preussiska kammaren och Wilhelm Eröfrarens regering förmår ej att ådraga sig någon större uppmärksamhet. Det år med knapp nöd man kan formå sig sjelt att längre intressera sig för kriget i Nordamerika, och underrättelsen om att Washington är hotadt af sydstaternas arm har endast gjort ew ganska måttligt uppseende i Europa, ehuru detta dock ovedersägligen är en märkvärdig händelse, hvilken latt kan blifva en sekularisk. Attentatet i Turin mot — Jungfru Maria har då gjort jemförelsevis vida mera lycka. Det medgitves, att det var något oerhördt. En man rusar fram genom folkmassan vid en stor festprocession, går rakt på den heliga Jungfrun och måttar ett dråpslag åt henne med en yxa i högsta hugg. Jungfru Maria bar visserligen blifvit räddad genom handfasta karlars mellankomst, men skandalen: är icke derför mindre. Jungfru Maria var af messing, torsilfrad, ihålig, ganska. tunn, och kunde lätt ba blifvit klufven tvärsigenom från hufvudet till sotabjellet; hvilken tillstymmelse! Man säger atv det var en galen person, som bar agg till. madonnan derför att hon bedragit honom på några lotterinummer, men jungfru Maria har, det jag vet, aldrig åtagit sig att inspirera folk i fråga om lotteri; hon var fullkomligt oskyldig, hon ar oskulden sjelf. I Ryssland brukas: det; som bekant, att åta helgonbilderna: svårt umgälla allt möjligt och den ryske bonden bastonerar sitt skyddshelgon, när det visat ovilja och tröghet, lika allvarsamt som sin barnunge. I Italien var detta hittills icke praktiseradt. Det är följden af det allmänna förfallet! utropa papisterna, det är följden af det prisade Cavourska samfundsskicket! Heia den katolska verlden är slagen af fasa och skräck! Vi återkomma till bildstormarnes tider! Ve, ve, ve! Mannen, som företog sig dådet, har blifvit insatt på ett dårhus. Jungfru Maria har varit hos gelbgjutaren och blifvit reparerad or den rispa, som blifvit henne tillfogad. Det ir anledning hoppas, att härmed är denna vidtutseende dramatiska episod utagerad. De skandinaviska episoderna denna sommar hafva deremot icke varit utagerade med konungamötet på Fredensborg; det har ännu or få dagar sedan afhållits ett eftermöte, rätare ett bi-möte i Köpenhamn. Åtskilliga goda skandinaver hafva i de vackraste afsigter, ehuru verkliga bi-afsigter, om någonsin sådana funnits, varit samlade i len danska hufvudstaden för att söka gemensamt komma från ljud till ting, taga sakerna praktiskt och förbereda ett stort skandinaviskt omslag i vaxoch honungsproduktionen. Det skandinaviska Bi-sällsakpet, — hvilket i sjelfva verket är ett ytterst hufvudsakligt sällskap, helst efter att något annat skandinaviskt sällskap icke existerar i hela Norden, — har haft ett par ganska lifvade konterenser, derefter, liksom studenterna i somras, sjort en utflygt till Roskilde och först upplöst ig efter att hafva fattat ett beslut. Trenne olika slags bikupor voro framställda på dagsordningen. Frågan var att komma till ett: resultat med afseende på dessas olika företräden. Borde man fortfarande