Göteborgsposten – 24 september 1862, sida 1

i grufvorna, hvilka nu aro i ett ganska däligt tillständ. Det är stor dödlighet rådande bland indianerna, hvilka utgöra grufvornas lastdjur ; de bära på sina ryggar malmbördor af från tvåhundra femtio till trehundra femtio skålpund i sender och stiga dervid tusentals steg uppåt eller nedåt gående i långa rader, i hvilka man ser sjutio års gubbar såväl som snart sagdt barn. Jag. har ej mått rätt väl här och haft ett recidiv af de gamla symptomerna; men under lämplig behandling ha de försvunnit. Likväl skall jag bli glad, då vi åter få lemna detta ställe. Pascuäro d. 11 Augusti 1831. Kan någon menniska undgå sina tankar, då förbannelsen sitter i ens hjerta och gäckar en likt en afgrundsande? Jag kan ej undgå mina. Hela gårdagen var jag jägtad af ängslan och fasa. Vid hvarje vändning, vid hvarje rörelse väntade jag att få se Amy Livingston visa sig för mig men jag såg henne ej. Hela dagen och hela natten förflöto och jag blef befriad från denna fasa — hvars vidd jag ej gjorde klar för mig förrän timman förflutit utan att medföra något. Nu på morgonen är jag åter mig sjelf; wmina själskrafter lifvas åter; jag har sluppit från min fiende och bevisat att densamme blott varit en emanation af min egen sjuklighet till kropp och själ. Men dessa tankar, dessa beständigt oroan