Göteborgsposten – 22 september 1862, sida 2

Frän Utlandet. Huru mycket än ställningen i Italien liger oss om hjertat och tillvinner sig våra ympatier, borttränges dock i detta ögonblick ö htresset derför af de mäktiga slag och föränringar, som i denna stund genomgås i Ameika och hvilka tyckas storligen hota Unionen. edau nordarm6en efter en foljd af blodiga rabbningar steg för steg dragit sig tillbaka ill kedjebryggan, som för från Virginien öfer Potomac till Washington, och kastat sig n bakom denna stads förskansningar, förföljles den ända till bryggan af sydarmåens förrupper, som dock der gjorde halt. Sydarnen intog nu sin gamla bevakande ställning nidtemot Washington; men behöll den ej länsv, utan skickade en afdelning upp mot Harvers Ferry, för att kasta sig in i staten Mayland. Från Washington afsändes då genast örstärkningar till den hotade öfvergångsplatsen; men den 5,000 man starka sydarmeen vek tvärt af till höger, ställde kosan mot det sydligare belägna Rochs Point, afskar derigenom nordförstärkningarne och besatte Frederick City. Nu skyndade sydgeneralen Jackson, såsom det säges med 40,000 man, efter, för att äfven rycka in i Maryland, samt från Frederick City hota äfven Pennsylvanien. Någon ny strid nämnes ej om, men väl att sydtrupperna blifvit i Maryland med entusissm mottagna. — Måhända ligger det någon öfverdrift i dessa telegrafberättelser. Guvernören i Pennsylvanien har afsändt trupper till Cumberland Valley, för att mota den befarade invasionen af sydtrupperna. General Pope har berötvats befälet öfver nordarm6en i Virginien, och utnämnts till befälhafvare öfver nordarmåen i nordvest. I sjelfva New-York har allt detta framkallat den största häpnad. En korrespondent skrifver derom under d. 2 d:s: Talrika grupper bildades i gathörnen och otåliga hopar skockades omkring tidningsbyråerna, för att diskutera om de magra nyheter, autentiska eller icke, som funno väg från Washington. Då i lördags en officiel depesch offentliggjordes af general Pope med tillkännagitvande att han på fredagen vunnit ett stort slag, i hvilket han förlorat 8,000 man och hans motståndare det dubbla antalet, var det svårt att säga, om tro eller misstro var den förherrskande känslan hos massan. General Pope är lika vidt sväfvande i afseende på siffror som en arab eller perser, och talar med lika lätthet om tusenden som hundraden; men då ban bestämdt förklarade, att han vunnit en seger, att han förblifvit i besittning af fältet och att detta just var det gamla historiska slagfältet vid Bulls Run — der Norden led sin första stora förödmjukelse för nära fjorton månader sedan —, lugnade sig allmänheten litet, och de sangviniska började glädja sig öfver att Bulls Run ej längre skulle vara ett namn, som åsamkade amerikanarne smälek. Underrättelserna förändrades till en del genom ett telegram från MDovell till hans hustru. och fastän meddelandet deri, att striden rasa de tills natten inbröt, att först mörkret skilj! de stridande åt och att kampen säkerliger skulle förnyas i dagningen, var tillräckligt at moderera den allmänna entusiasmen, var mar dock allmänt belåten med, att striden blifvi utkämpad vid Bulls Run och att hädanefte ingen engelsman skulle kunna begagna dess: ord såsom en tförebråelse mot folket i Nord staterna. Senare på aftonen tillkännagafs ehuru utan några detaljer, att striden åte börjat på morgonen och att kanonernas då skydligt kunde höras i Washington. Presiden ten kunde, om han denna händelsedigra mor gon öppnade ett fönster i Hvita Huset, såj ut öfver den vackra floden och den ofullän dade obelisken till George Washingtons min ne, ej allenast höra dundren från de artille rier, som anföllo och försvarade Unionens hu! vudstad, utan kunde äfven lukta krutröke från de stridande, då en vindpust kom farand öfver Potomac. Säkerligen måste han i dett kritiska ögonblick hafva reflekterat öfver, a det var hans utnämnande till president so! — — 2— — öppnade slassportarne för en kamp, hvilke möjligen annars kunnat hållas inom fredlig gränsor. Kanske klagade han öfver det gryn ma öde, som kallade Abraham Lincoln, e obskyr, oförarglig och lycklig lagkarl från e liten uppstad, till att intaga en så hög oc bekymmersam ställning, i hvilken hans ärlig het och enkelhet tyckas skola uträtta så lite Hela denna dagen voro han och hufvudstade i den yttersta fara, och bland de oräknelig rykten, som flögo från mun till mun, och fr? gathörn till gathörn, var det ett af de env saste, nemligen att han sjelf och alla har ministrar inpackat sina dokumenter och and värderika saker, färdiga att vid första unde rättelse lemna Washington, och att rum bli vit ställda i ordning för dem uti de förnär sta hotellerna i New-York. Inga autentisl uuhatar anlända under dacen ach inoenfir