Göteborgsposten – 22 september 1862, sida 1

skulle kunnat identifiera honom utom jag sjelf. Det fanns likväl ingen misstanka om mord; tecknen till missbandling kunde alla mycket väl ha blifvit förorsakade deraf att kroppen, som drifvit nedåt i forssen nedanför fallet, skadats emot de många stenar som betäcka bottnen. Då jag jag talar om fallet, talar jag om Ashenfall bredvid byn Ashendell, en timmas väg här ifrån staden. Detta mina herrar, säger jag blott för att upplysa de främmande narvarande. Han hade blifvit sedd af många personer i byn denna dag, äfven jag hade sett honom gå. uppför backen, förbi prestgården och mot kyrkogården, hvilket jag mycket undrade på, då jag tog i betraktande hvem som låg begrafven der! och på hvad satt och hvarför hon blifvit begrafven der. Jag vill tillochmed erkänna att jag följde efter honom. Ilan gick, såsom jag förmodade att han skulle gå, då ban hade mod att besöka detta ställs, bakom kyrkan i den undangömda vrån der Amy Livingstones graf är; och der stannade han, sittande på den låga stenmuren, en timma eller mera. Ibland vände han sig om, för att se öfver dalen — mången gång hade jag fordom sett bonom der, med Amy vid sin sida, aftecknande det vackra landskapet medan Amy betraktade hans arbete — och ibland vände han ryggen mot dalen och satt med lutadt